Translate

måndag 28 augusti 2017

John och Annie stora dag 20170826.

Vilken dag det blev. Vilken helg.
TACK John och Annie att vi fick vara med på er dag och dela er glädje med så många andra. Så många vänner ni har omkring er, så rika ni är. Och så lyckliga. Tror aldrig jag har sett ett så sprudlande glatt brudpar vid altarringen någon gång, brudgummen med ögonen fyllda med glädjetårar och bruden dansar till takt till sången av ren glädje och lycka. Sagolikt. Du John var dock inte den första att "ropa" ut ditt ja då Pastorn frågade om du vill ha din blivande hustru, det har vi faktiskt varit med om tidigare. Men det kändes klockrent att just du gjorde det. Ha ha.
För dig som undrar så är alltså John min mans brors son. Alltså en av Målvikarna. Och nu blev vi alltså en till med efternamnet Målevik.
Vigseln var i Gränna kyrka och ett härligt kalas i Missionskyrkan i Bankeryd. Massor med god mat och rolig underhållning där verkligen gästen gjorde festen också. Jag är så imponerad av dessa värdpar som lagt så mycket tid till planering och förberedelse och klarar allt så galant.


Ett lyckligt brudpar, blivande Herr och Fru Målevik.



Tårtan levererades av Haga Tårtcompani och Bageri. Jag åkte med i bilen med tårtorna där bak, vilket var spännande kan jag säga! Tvära svängar kan ju ställa till oreda om man har otur. 
Och ett kakbord som dignade av läckerheter, bakat av mödrarna.


Bagaren själv fick berätta om tårtans fantastiska smaker. Oscar Målevik , du levererar och skapar och vi bara njuter av att få hänga med. 

Så kom söndagen och vi fick möjlighet att bjuda in familjen och även våra amerikanska vänner som var här för några dagar. Så huset fylldes igår då vi åt och hade det trevligt tillsammans. Tänk att vi får ha det så bra. Och så mysigt att få träffa paret igen, höra om deras upplevelser under deras dag. 

Nu är det måndag morgon. Patrik har begett sig till skogs, jag laddar för en ny vecka med nya möjligheter. Jag och Janice skall äta frukost tillsammans innan hon drar vidare på nya äventyr under förmiddagen.
Jag skall förbereda veckans Onsdag på Hjärtats Hus. En del kontorsarbete väntar som vanligt på mig för firmans räkning. Jag har massor att göra utomhus som vanligt så inga problem att få denna vecka att gå heller som det känns. Zelma är med ännu, hon är så pigg stundtals så man tror hon är valp på nytt. Springer och åker kana då hon inte får stopp på golvet! För att i nästa stund sova så hårt så man undrar om hon lever.
Och så väntar jag på att bli farmor. Ja, detta kan bli en riktigt speciell vecka. En sådan där vecka som man inte trodde man skulle få uppleva.
Önskar dig en fin vecka också.



söndag 13 augusti 2017

Tingshusets Dag i Hullaryd

Käre vänner.
Jag säger bara det, Käre vänner.
Vilken dag det blev. Vilken upplevelse det blev för många och inte minst för oss som hade äran att få hjälpa till.... Vad pratar jag nu om då? Jo, om Tingshusets Dag i Hullaryd som anordnades under lördagen. Oscar och Henrik öppnade upp sitt hem för allmänheten för första gången sedan de tog vid huset 2009. De har ju varligt renoverat och försökt att återge huset dess gamla skepnad till viss del. Både utvändigt och invändigt.
Dagen var planerad till fullo. På tomten stod Länsmuseet från Jönköping, Länsstyrelsen, Falu Rödfärg kokade rödfärg på plats. Bakom huset var det flera bord fulla med loppis fynd för alla åldrar. I Häktet fanns det mängder med antikviteter som kunde säljas.  I ett av rummen vid cellen var Ann Håkansson och visade hur man räddar och lagar gamla spänntak. Också det ett intressant och bra evenemang.
I gamla tvätteriet var röda mattan utrullad och det bars ut tårtor som såklart bakats av husets bagare, Oscar.
Vi var förberedda och hade våra uppgifter. Var och en. Min uppgift var att stå i fiket och sälja tårta och kaffe.
Alla pengar som samlades in under dagen kommer att användas för vidare restaurering av häktet och huset. Mycket är gjort men mycket finns att jobba vidare med.


Alltså, det är ju inte lätt att beräkna hur många som skulle komma. Hur mycket tårta skulle det kunna gå åt? Hur många guidningar skulle det bli?
Killarna har jobbat och förberett minutiöst. Suveränt planerat och genomtänkt. 
Blev ett enormt media-drag dagarna innan så vi anade att det nog skulle komma många.
Men inte kunde vi ana att det skulle komma såååå många!!!!!!!!!!!!


Vackra blommor på väl placerade ställen, så vackert för alla besökare.


En glad och förväntansfull bagare.


Innan tolvslaget, då det var dags att släppa in folk, samlades alla "personal" för en praktisk genomgång.  Så alla hade samma information för att ge det bästa till de som kommer.
Tipsrunda för de som önskade. Lotterier med fina vinster. osv.

Nu börjar pulsen stiga kan jag säga. För var kommer alla människor ifrån????


Aldrig har vi sett så många människor på samma gång på denna gata? Kön av människor ringlade sig bort genom byn och då det var dags att släppa in besökare bara vällde det in människor. 
Tanken var att nog de flesta skulle välja att först ta vägen runt huset för att besöka loppisen och landa sist för att köpa en tårtbit. Men icke. Nej, direkt blev det en strid kö av kaffesugna gäster. En kö som vi inte såg slutet på under ett par timmars tid.
Käre vänner. Det är därför jag säger käre vänner.
Aldrig har jag bryggt så mycket kaffe på så kort tid innan. Och nog fick den gamla kaffebryggaren visa vad det gick för där inne i det lilla huset.... Käre vänner.
Ut kom Oscar med tårtor uppskurna i fina bitar, nio olika sorters. Minst. Jag tror det blev fler. Det var gräddtårtor, det var svartvinbärsmousse på pistagebotten, det var mazarintårtor och jag vet inte allt. Vi hade en lista för att kunna ge information om innehåll och smaker, vilket verkligen var bra. 
Aldrig har väl kaffet fått rinna så fort genom filtret, det var inte tid att låta de sista dropparna passera innan det var dags att sätta på nästa. Till köket för att hämta nästa gryta vatten, vi fick låna Davids bryggare också för att öka tempot. 
Måntro hur många liter kaffe det blev? Jag hann inte räkna. 

Jag kände mig lite smått tråkig då jag för det mesta stod vänd med ryggen mot kaffegästerna. Jag kunde liksom inte lämna kaffebryggarna med blicken, så jag missade väl de flesta som jag hade velat heja på. Men några hann jag se och hinna byta några ord med. Ja det var verkligen roligt.

Ja, efter sisådär två timmar var alla tårtor till ända. Fanns helt enkelt inte mer att uppbringa. Nu bars det ut kladdkakor i långa banor, som gick åt som smör i solsken de också. 
Då dessa också tog slut kom kreativiteten hos Oscar igång igen. Nu gjordes det våfflor, och samtidigt värmdes det ostkakor. Kön ringlar vidare.
 Nu tinades bullar upp. Nu togs de sista pepparkakorna fram. Kön ringlar vidare....
 Nu hämtades det mera ingredienser hos David , Oscar bakar mera kladdkakor. Folk stod och väntade i den fortsatt ringlande kön och allteftersom Oscar bar ut de varma kakorna så tömdes brickorna snabbt på läckerheterna. 
Ja , jag döpte efter detta denna dagen till "Stora Tabberaset i Hullaryd". Jag menar, då Emil i Lönneberga bjöd hem fattighjonen till sitt hem så fanns det minsann inte en korvände kvar, faten var renslickade. Så blev det här också. Det sista han skapade var en typ marängswiss, av sista grädden och marängerna. Men sedan var faktum, det var slut!

Vädret var med oss. Vi fick värsta regnet under sena eftermiddagen då det inte var så många besökare längre. Så det fungerade alldeles utmärkt det med.

Hullaryds Handelsträdgård fick extra besökare och nya kunder denna dag. Liksom Hullaryds Kafe. Kul när bygden lever upp och man kan dra nytta av varandra.

Henriks guidningar då? Ja, det gick ju som du förstår inte att bara göra en i timmen som han tänkt. Nej, han fick köra nonstop hela eftermiddagen. Han guidade ca 500 människor genom hallen, via rummet där det finns minnen sparade från banktiden, genom tingssalen, in till bankvalvet och de fick höra historier från svunnen tid.  Något som verkligen var uppskattat.
Jag bad honom om en egen guidning på kvällen men han var inte så sugen på det då... vilket ju är helt förståeligt.


Efter att ha städat och plockat undan avnjöt vi hemkokta kräftor på kvällen. Vi satt på altanen och regnet strilade lugnt mot taket. Så skönt och så mysigt att få vara tillsammans. 
Patrik och jag sov i häktet. Första gången vi har provat detta. Somliga menar ju att det spökar där, men vi sov gott och märkte då inte av några underliga väsen alls. Men det är klart att man kan ju inte annat än fundera på gamla tider då man ligger och tittar upp i det gamla taket. Vetskapen om att fångar har suttit inlåsta i cellen bredvid efter att ha begått dumheter, det är klart att man funderar lite då.


Efter god frukost tog vi så chansen att fira Oscar som ju fyller år till veckan. Man får ju ta tillfället i akt då han nu återvänder till huvudstaden igen för att öppna upp Haga bagerierna igen, efter några veckors semesterstängt. 
Grattis Älskade Oscar.
Och Stort Tack säger jag till er, Tack att vi fick vara med i detta fantastiska och lyckade evenemang.
Måntro om vi gör om det fler gånger. Det får framtiden utvisa. Vi är i alla fall väldigt glada och nöjda, allihopa. Tack till alla som kom. Och tack till alla som ryckte in och hjälpte till med att bära disk, diska mm.
För nog smakar väl en tårtbit bra mycket bättre om man får den på en porslinstallrik och gärna avnjuta den med en gaffel. Eller en silversked. Eller vad tycker du?