Translate

lördag 31 december 2016

Den röda tråden.

Så är jag där igen, sista dagen på ett år är här. Och jag är med! Tacksamhet får bli ordet för min del idag.
Det är populärt att ge en årskrönika i olika versioner, att ge en tillbakablick på året som gått. Och det är ju inte utan att man lätt ramlar i det spåret själv, tankarna snurrar över tider som gått. Men framförallt är jag oerhört nyfiken på året som ligger framför. 2017. Måntro vad det kommer att ge oss? Ett helt oskrivet blad, spelar ingen roll hur vi planerar och tror det skall bli. Vi vet ändå inte förrän efter året hur det faktiskt blev.

Året 2016. Ja, det har varit ett oerhört spännande och på samma gång slitigt år. Jag har fått så många nya vänner, så många nya upplevelser. I början på året fick vi klartecken från Region Jönköpings Län att de vill att vi drar igång verksamheten i Hjärtats Hus på allvar. Första träff blev i februari då vi bjöd in medlemmar från patientföreningar i länet. Under våren hade vi öppet vid fyra tillfällen, en gång i månaden.
Men så i augusti ökade vi växeln. Öppet varje onsdag eftermiddag. Jag har alltid åkt till flygeln med en flygande fjäril i magen, tänk om ingen kommer. Tänk om det här inte håller. Tänk om det inte är som jag tror. Tänk om??????
Och varje onsdag har jag åkt hem från flygeln med en GLAD och tacksam fjäril i mitt hjärta. En fjäril som vittar om att , jo, det här är rätt. Vi är på rätt väg. Så många möten med medmänniskor har stärkt vår tro på att vi är på rätt väg.
Så inte är det konstigt att jag ser fram mot ett nytt år.
Det är fortfarande många pusselbitar som skall falla på plats, vi hoppas ju och jobbar för att detta skall bli en självklar del i vårt samhälle. Vi hoppas och tror att det skall bli spridning på det, så att fler i länet kan få ta del av det. Fler i landet.
Vi behöver såklart mer ekonomiska medel framöver. Allt kostar ju. Men jag vilar i tron att är det meningen att vi skall löpa på så löser det sig också. Ja, jag sitter ju inte och väntar på att pengar skall ramla ner från himlen, det gör jag inte. Men jag hoppas vi kan komma till skott att söka pengar från Allmänna arvsfonden snarast. Och att de gillar vår verksamhet. Att det löser sig då det är dags.

Någonstans så känns det som det går en röd tråd genom hela denna process med Hjärtats Hus. En tråd som har sin början för många år sedan.
Då jag började min blogg, i oktober 2010, skrev jag som rubrik för min blogg
"En blogg där jag lyfter mina tankar om ett föränderligt samhälle. Om mina visioner och drömmar. Hänger du med?"
Jag har läst denna rubrik med jämna mellanrum, ibland kan man ju behöva ändra och förnya saker och texter. Men varje gång slås jag av att den stämmer lika bra idag som då. Exakt det är ju det vi håller på med , att göra verklighet av en dröm som kan göra stor förändring för många i vårt samhälle. Den där röda tråden........

Nu vill jag ta chansen att sända ett STORT TACK till alla ni som hjälpt till med visionen som blev verklighet. Utan er hade det inte gått. Och utan er besökare hade det definitivt inte blivit något.

Jag vill önska er ALLA ett riktigt bra  2017. Min önskan att vi skall få tillsammans utvecklas vidare, sprida möjligheten att träffas. Och framförallt så önskar jag er ALLA GOD HÄLSA. Må vi få ett bra år tillsammans.

I veckan fick jag filmen som Region Jönköpings Län har gjort under hösten. Här är länken. Hjälp oss gärna att SPRIDA filmen och bjud in den du känner.

https://youtu.be/Us60CHixQ7M

 
Gott Nytt År.
Välkommen 2017.





torsdag 15 december 2016

Tacksam.

Måste skriva av mig lite.
Huvudet fullt av tankar och känslor. Tacksam.
Sitter själv vid tvn och slötittar på Ernst som pysslar till jul. Själv har jag knappt kommit igång med julförberedelser men känner mig förvissad om att det blir jul hur jag än beter mig. Jag orkar inte stressa i år. Jag har köpt hem min sill som jag skall lägga in. Jag har lämnat in kött för rökning. Jag har fått iväg julklappar till mor och far och julkorten ligger klara att skicka iväg.
Jag njuter.
Nu har vi haft sista träffen för Hjärtats Hus för detta året. Och sååå gott det känns. Jag blir så varm i hjärtat då jag känner sådan kärlek vi får av våra besökare. Det är tufft såklart, det är inte alltid, eller kanske sällan jag finner ord att svara med i våra samtal. Men jag känner mig privilegierad av att få lyssna, att få vara delaktig i den här resan som vi gör nu. Så många goa vänner jag fått under detta år. Så många möten jag fått göra som berör mig på djupet. Jag är helt enkelt så evigt tacksam att få vara med om detta. Att få vara i livet och arbeta för att kunna göra dagen bättre för mina medmänniskor.
Idag är det reportage i Jönköpings Posten. Då reportern tog kontakt med mig för ett par veckor sedan  och frågade om de kunde få göra ett uppföljningsreportage från det de gjorde för några år sedan blev jag så klart glad. Men framförallt kände jag att yes, nu får vi chansen till lite mera marknadsföring om vår mötesplats. Så det blev direkt min förmaning till reportern, det måste handla om det jag brinner av framförallt.
Han var lyssnande och förstod mig. Han mötte mina tankar och det känns bra.
Jag visste inte vilken dag reportaget skulle komma. Men i morse då jag startade upp mobilen så hade jag en hälsning från en kompis som hade länkat reportaget till mig, då jag inte själv har tidningen. Tack Werner.
Under dagen har vi haft möte i arbetsgruppen då vi planerade lite inför våren och annat som stod på agendan. Tiden räcker inte till för allt vi behöver prata om. Men några saker hann vi i alla fall klara av idag.
Efter mötet gick jag till pressbyrån och köpte mig en tidning. Fick en smärre chock då jag slog upp mittuppslaget och ser mig på en hel sida! Gissa vad min första tanke var då? Jo, att bildens storlek påminde mig om min tonårstid då jag kunde ta ur en helsida ur en tidning på ett band eller en musiker som jag gillade då. För att sätta på väggen! Ha ha. Kanske skulle jag ta och sätta mig på väggen???? Nej, så långt har det inte gått. Men det är klart att jag känner mig berörd av detta.
Jag blir berörd av tanken att jag är med och påverkar människor i min närhet. Och jag blir varm i hjärtat då jag tänker på möjligheterna som kan ligga i framtiden. Region Jönköpings Län är verkligen med i arbetet, jag ser sådana möjligheter att detta kan få spridning och ge stöd åt fler i länet, i landet.
Igår då vi pratade om min resa med cancern, om jag hade velat ha den ogjord? Då kan jag inte bara säga ett rakt ja på den frågan. Såklart hade jag gärna velat slippa cancern, MEN under resans gång har eländet gett mig så mycket. Så många goa vänner som jag inte hade fått möta annars. Så mycket jag har fått lära mig som jag inte hade fått om inte..... cancern hade kommit i min väg.
Detta är väldigt kluvet. Och jag kan känna mig tjatig i mycket. Men jag är helt enkelt tacksam att få vara med, tacksam för vad livet har lärt mig. Tacksam för det jag får vara med om att förverkliga av drömmar och mål. Tacksam att få se fram mot ett nytt år med nya möjligheter.
Tacksam.




lördag 10 december 2016

Förevigade regndroppar till ackompanjemang av hundars klang.

Lördag i skogen. Ja, idag har jag tränat mig på att bara vara. Att stå stilla på pass och lyssna till ljudet av drivande hundar. Inte alltid så lätt då man har så mycket i huvudet och känslan att man borde göra nytta istället. Men idag tog jag mig som sagt tid för att bara vara.
Jag har en dröm. I framtiden skulle jag vilja skaffa mig en riktig kamera och lära mig den så bra så jag kan krypa nära och göra spännande foton. Idag kröp jag nära i naturen bland buskar och snår med min mobilkamera och fotade så gott det gick. Men jag blev faktiskt ganska nöjd, eller vad säger du?

 
Regndropparna skimrade som små ljus på grenar och blad.



 
Så skimrande vackert.
 
Nästan så man kan spegla sig i droppen.
 
Nog lever vi i en fascinerande natur så säg. Och jag är så tacksam att jag tog mig den stunden idag.
 
 
Skogen speglar sig i droppen.... fascinerande.