Translate

söndag 20 mars 2016

Jakten på bästa uppfinningen. Den bjuder jag på.

Vårdagjämning, solen lyser från en klarblå himmel och det känns verkligen gott. Nu har det vänt. Nu blir det allt ljusare och längre dagar. Härligt.
Den här veckan känns lite extra läskig faktiskt. På flera sätt. På tisdag håller vi öppet hus på Hjärtats Hus igen. Jag har ingen som helst aning hur många som kommer men har laddat med kaffebröd så jag har att bjuda på. Kokade vinbärsjuice också som jag skall bjuda på.
  Det läskigaste är dock att på tisdag , den 22 mars, klockan 20,00 är det första programmet av Ullared-jakten på bästa uppfinningen. Kanal 5 är det som har programmet.
 Ja, jag får erkänna nu då. Jag nämnde ju i höstas att jag hade något på gång. Men inte kunde säga något. Så nu kan jag tala om ,,,,, alltså, jag kommer att vara med i det programmet! Och det känns såååååå läskigt. Egentligen gillar jag inte att se mig själv på tv. Och i detta fallet så har jag ingen aning hur de har klippt ihop programmet. Hur mycket jag kommer att vara med eller inte alls. Vet inget. Usch, vet inte ens om jag vågar titta.
Ja käre vänner så man ställer till det.

 
Men får väl säga som jag brukar göra, man har inte roligare än man gör sig.
 
Då jag ändå är på gång kan jag passa på att berätta en gammal historia också. En sann historia som utspelade sig här i Målviken sommaren 2013. Min käre make hade ryggskott och led något fruktansvärt. Han hade att göra bara att hålla sig upprätt. Gick omkring med skidstavar här på gården för att hålla igång. Jag målade altan för fullt så jag hade att göra jag med.
Så en dag då jag målar så ropar jag på Patrik. Han svarar inte... Jag gick in och letade. Nej ingen där. Jag ringde honom på telefonen, nej inget svar! Var i all världen har karln tagit vägen? Han kan ju inte ha kommit så långt.....
Då får jag se honom nere vid sjökanten. Vid den gamla trä-ekan som har legat i strandkanten under en lång tid för att bli tät. Jag går ner till honom och undrar vad han håller på med.
Jo, då har han fått för sig att vi skall försöka ta båten bort till bryggan. Den kanske är så tät nu så den går att ro bort....?????
Sagt och gjort. Patrik sätter sig i fören med benen i vattnet och jag där bak. Så stollig ide, men visst ska vi prova.
Vi hinner bara få ut båten en bit utanför strandkanten så är det som om en propp går ur båten och den sjunker! Vad händer med oss då? Jo såklart. vi ramlar i sjön vi med. Patrik med sina skidstavar i händerna och jag i mina målarkläder!
Du milde tid, vilken syn det måtte va.
Jaha, vad gör vi nu då?
Ja, Patrik mår ju inte bättre efter detta så han bestämmer sig för att ta sig upp ur sjön. Men istället för att vada upp på stranden går han längs stranden, inne i vassen, bort mot bryggan, alltså I SJÖN.
Medans jag får ta båten på släp och simma längs viken bort mot bryggan! Snacka om att det måste ha sett dumt ut!
Mitt i detta sjödrama så dyker David upp! Då han kommer ner till oss och möter Far gående med skidstavar i vassen och Mor simmandes bogserande en vattenfylld båt, dessutom med kläderna på! Ja, vad ska han säga pojken?
Han utropar helt enkelt:
-Men vad håller ni på med egentligen?
 
Ha ha ha ha...... Som vi skrattade åt detta. Bilderna som han fotade fick han dock lova att lägga undan då Patrik inte var upplagd för något skämt om detta. Och vi led ju med honom såklart.
Idag blev det tal om dessa bilder och vi kom överens om att jag fick berätta för dig och även visa bilder från dramat.
Den bjuder vi på idag. Så varsågoda. Se och njut........
 
 
Ser du Patrik? Han är där i vassen!!!
 
 
Och där simmar jag med båten på släp.

 
Jo, där kommer han minsann gående.


 
Och vi når hamn så småningom!
 
Ja som sagt var. Man har inte roligare än man gör sig!


 
 

tisdag 15 mars 2016

Stockholm IGEN!

Halloj.
Öppnar min blogg och inser att det är alldeles för länge sedan jag skrev något. Ja det dråpliga är att förra gången jag skrev satt jag på #Haga Tårtcompani & Bageri. Och det gör jag idag också!!! Ha, så det kan bli. Det är ju verkligen inte var dag jag är här.
Men jag älskar att sitta här. Miljön här, dofterna av nybakat, att se min son och hans goa medarbetare baka tårtor och annat gott. Ja, det är helt underbart. Jag fick dessutom smaka alldeles nygjorda chokladpraliner. Heeeeeelt underbara. De bara smälte i munnen, framför allt den med smörkola inuti.

Vad har då hänt sedan senast? Ja, massor. Så måste det ju vara eftersom jag inte har skrivit på länge.

Vi har fått klartecken till att köra Hjärtats Hus i Jönköping så nu gasar vi så gott vi kan. Vi har haft öppet ett par gånger och kommer att ha öppet hus under ytterligare tre tillfällen under våren. Nu på måndag den 22 mars, 18 april samt 24 maj. Alla mellan 14-19. Då vi hälsar alla cancersjuka (färdigbehandlade eller under behandling, oavsett sort) och deras anhöriga. Vi håller till i flygeln bredvid Ryhovs Herrgård i Jönköping. Ett jättetrevligt hus med skön atmosfär. Ja, det känns riktigt gott. Nu gäller det att sprida läget så så många som möjligt vet om att möjligheten finns att droppa in till oss och fika o umgås. Känner du någon, vet någon som kan vara berörd, eller du själv så är ni alla hjärtligt välkomna.  Hjälp oss att berätta om Hjärtats Hus och dess uppgift.

I dag drog jag visst en vinstlott redan från morgonen. Jag och min bror har varit i Jämtland och firat käre far som fyllt åttio år. Jag tog flyget till Stockholm för att vara en stund här och åka vidare med tåg mot Småland till kvällen. Lyckat drag då det visade sig att alla tåg var inställda mellan Östersund och Sundsvall på morgonen!
Bror min åker tåg i morgon. Då får vi hoppas att de rullar på som vanligt igen.

Firat Far. Ja, det känns verkligen gott. Att ha haft möjligheten att få vara tillsammans med mor och far under helgen. Det är en ynnest och inget självklart. Inte då man nått så hög ålder och inte med de avstånd geografiskt som vi har mellan oss.
 Vi överraskade dem dessutom då de inte visste att vi skulle komma. Så det blev väldigt lyckat och alla var glada.
Under lördagen lyste solen från klarblå himmel och vi kunde ta en sparktur till skogen där vi satt på sparken och njöt av värmen på kinden. Inget går ju upp mot den Jämtländska solen i mars månad.
Och du må tro att jag blev lycklig då jag igår kväll fick se att det var lite Norrsken på himlen. Jag älskar norrsken. Det var nära att jag sprang ut för att få se det bättre. Jag minns faktiskt hur jag som barn sprang ut i bara nattlinnet, bara för att stå och se detta färgsprakande skådespel på himlavalvet.
Men nu är jag ju vuxen och förståndig så jag stod vackert kvar där vid fönstret och blickade upp mot himlen.

 
En av alla buketter som käre far fick att njuta av framöver. Hoppas de står länge.
 
 
Vilka tvära kast det har varit senaste tiden. Förrförra veckan tillbringade jag och maken på Teneriffa. Vi firade vår trettionde bröllopsdag, lite tidigt men ändå. Den är ju inte förrän i sommar men då vill vi vara hemma.
Vi hade det så gott. Vädret var inte det bästa men det var verkligen gott att få vila och njuta av tiden tillsammans. Bara ta dagen som den kom. Att äta gott, hinna prata till punkt utan att bli avbrutna av telefon och annat. Ja, vi var på plats i Puerto de la qruz på söndagen och då kan man ju tänka att man skall vara utvilad efter fyra dygn. Döm då om min förvåning då vi under torsdagskvällen efter middagen, vid 19-tiden, lägger oss på sängen på rummet bara för att vila fem minuter men istället somnar och Sover i tolv timmar i streck!!! Efter att ha vilat i fyra dygn! Ja, det var nog på sin plats att vila då kan man tänka. Då gick vi ner i varv som man säger. 
Då vi skulle resa hem hade Novair gjort sin sista flygning hit och istället skulle Danish Air sköta hemtransporten. Tyvärr blev jag väldigt besviken. Vädret var dåligt i Sverige så förseningar kan de säkert inte rå för. Men då vi passagerare blir utkörda i en buss från gaten till planet, packade som kor i en djurbil, sillar i en sillburk, fick vi stå där i över en halv timma! Inte helt enkelt i värmen med noll luftkonditionering. Dessutom en del äldre personer som hade det riktigt kämpigt. Det slutade med att människor knackade på rutor och till slut lyckades få upp ett par rutor så vi fick lite syre. Inte bra.

Ja, ja vi kom hem lyckliga och nöjda i alla fall. Och efter denna Jämtlands resa får det väl vara nog med resandet nu för ett tag.

Föresten. Vet du vad en Surjämte är? Alltså en SurJämte? Jag brukar presentera mig som en sådan då jag kommer från Jämtland och det är ett vedertaget begrepp. Taxichauffören som jag åkte med på morgonen berättade dess betydelse, som jag aldrig har hört förut.
Nämligen: Förr, långt tillbaka i tiden så stoppade jämtarna halm och tidningspapper i stövlar och skor , för att hålla värmen. Med tiden surnade detta och det lär inte heller ha luktat så gott. Då blev det surjämte.
Ja, vi får väl tro vad vi vill om den saken.
Jag är hur som helst oerhört stolt att komma från republiken Jämtland. Så det så.
Önskar er en fortsatt trevlig dag. Nu skall jag smaka av en nybakad kardemummabulle och en kaffe. Sedan drar jag vidare söder .

 
I lördags var det för övrigt flaggdagen för Jämtland.