Nu är våren här.

Ja, solen kommer fram allt mera känns det som och värmer allt mera för var dag som kommer. Så skönt. Tänk att jag får uppleva en vår till. Vilken lyx. Vilken rikedom. Inget är ju självklart.
Veckan som har gått har väl än en gång visat på hur skört livet ändå är. Alla dessa människor som flyr med skruttiga båtar över havet för att få komma från eländen i sitt land och så händer den ena tragedin efter den andra där tusentals människor får sätta livet till. Fruktansvärt. Människohandel på tvåtusentalet.
I min mans släkt var det nära att bli människohandel en gång. Ja , inte som trälar eller slavar förstås, men ändå. Det var två bröder som miste sina föräldrar och skulle säljas på auktion! Nu talar vi ändå inte om så väldigt många år sedan...... Hur som helst så blev det så att en  släkting till dem tog sig an dem och förbarmade sig över dem. Ja, så de fick komma till samma hem och inte behövde delas på.
Nu blev det inget lyckligt hem vad jag förstått. De fick slita och göra rätt för sin föda minst sagt. De fick ge sig ut i lagården innan skolan och små som de var och redskapen så stora så rann såklart gödslen längs armarna på dom! Och därmed hade de inte det så lätt i skolan bland kamrater och jag kan tänka mig även bland vuxna, de luktade ju säkert inte så fräscht. Ja, det blev ett slitigt liv för dom. Men de kämpade på och tillsammans arbetade de sedan i många år, byggde lagårdar här i bygderna. Högg i skogen under vinterhalvåret och byggde lagårdar under somrarna. Cyklandes mellan arbetena! Käre vänner vilket slit.
Ja, så har jag fått det berättat för mig i alla fall.....
Det finns många historier om människor som farit illa i vårt land och i historien vet vi hur trälarna såldes och nyttjades i olika länder så långt tillbaka i tiden vi kan komma.
Men dagens människohandel. att låsa in människor i förråd under däck i dåliga båtar, att antingen lämna skeppen med flit eller inte kunna få det i hamn så människor drunknar så här! Det är ju helt fruktansvärt. Hur grymma har vi människor blivit?

Den gångna veckan har det fokuserats mycket på hur det kan vara att vara anhörig till cancersjuka också. Att stå bredvid som Ola Ringdahls nyutkomna bok handlar om. Jag håller som bäst på att läsa den och den är väldigt tydlig och visar på det jag känner. Hur mycket det kräver av de som står bredvid och ska rodda skutan tillsammans med den som är sjuk.
Ola poängterar hur viktigt det är att vi bryr oss om varandra, inte minst om det händer en sådan här livskris. Att vi vågar fråga hur man mår, att vi vågar erbjuda vår hjälp, att vi vågar knacka på med lite mat eller erbjudande om att städa eller vad det nu kan vara. Att om vi får ett snoffsigt nej första gången ändå inte bara ge upp, utan fråga igen. Det är så viktigt och så värdefullt om man kan hjälpa varandra och ge varandra stöd i olika former.

Jag fick ett gott samtal från en vän i eftermiddags. Det gjorde mig så glad att höra hennes röst. Hon är en sådan kvinna som vågar fråga. Och orkar bry sig. Hon vill hjälpa till, med vad hon än kan göra.
Hon har själv haft cancer och vet hur det känns att ha vänner som stöttar. Att ha någon som positiv målbild och förebild. Det säger hon att hon känner i mig. Lilla jag....Tack min vän för ditt samtal.

Jag fick även ett samtal i veckan från en kvinna som vill vara med och arbeta i Hjärtats Hus, om vi kommer till verklighet med det någon gång. Jag blev så glad. Det värmer då folk engagerar sig utan att man behöver tigga om det, då människor berömmer utan att vänta sig något tillbaka.  Tack för ditt samtal.

Idag har jag varit hos tandläkaren. Alltid lika spännande då man inte vet innan hur det ska se ut på röntgenbilderna. Men allt var bra och jag fick beröm för att jag sköter mina gamla tänder bra.
Tacksam över detta åkte jag till torget i Tranås. På fredagar är det torgdag där. Så jag gick omkring bland glada människor, stötte på en och annan vän och bekanta, njöt av blommor i alla de färger. Köpte ett par kakor och åkte hem till en tidigare arbetskamrat som fyllde år härom dagen. Jag våldgästade! Ringde på dörr-klockan och bad om kaffe!!! Ha ha, Spontanbesök med andra ord. Jättemysigt var det att träffa dig IngaLill.

Nu är det kväller och jag gäspar och är lagom fredags trött. Hundarna är rastade och jag ger mig nog för denna dagen.
Glad och tacksam att jag har det så bra. Ingen som jagar bort mig vare sig från mitt land eller mitt hem. Ingen som anklagar mig för saker. Ingen som är arg på mig.
Tacksam att ha fått en solig dag till i mitt ansikte. Tacksam att ha fått möta flera vänner veckan som gått. Tacksam för livet är jag.
Hoppas att du också har haft en bra vecka. Och kom ihåg, har du en vän du kan ringa eller skriva till, kanske någon du inte har hört av under lång tid? Vänta inte för länge. Du anar inte vad det kan få för konsekvenser om du hör av dig. Det kan betyda väldigt mycket .

Så har man varit ute på resande fot igen

Ja, nu är det tätt mellan resorna. Åkt med flyg för tredje omgången på ett halvår...
Denna gång fick jag hänga med Ponsse Ladies till Finland. Vad är då Ponsse Ladies , undrar du säkert. Jo, vi har ju några skogsmaskiner av märket Ponsse. Det är ett finskt märke med tillverkningsfabriken uppe i Vieremä. Ett stabilt företag med familjen Vigren som byggt en stadig grund och är så oerhört måna om alla. Ett unikt företag kan jag tycka. De värnar om alla sina kunder, sina entreprenörer och alltså  även de kvinnor som ofta finns vid mannens sida. För det vet du väl, det är ju allmänt känt att bakom varje framgångsrik man står en kvinna som sköter väldigt mycket.

Ja, alltså har Ponsse sedan flera år tillbaka bildat en klubb för oss kvinnor också. Nu var det dags för en resa till fabriken osv. Vi var ett femtontal kvinnor, tillresande från Haparanda i norr till Malmö i söder. Alla med olika ryggsäckar och arbeten. Några kör maskiner, några jobbar med det administrativa, andra jobbar med helt andra saker, eller båda delarna. Ja, en salig blandning på kvinnor i sina bästa år som hade så oerhört roligt tillsammans.
En teori om varför vi kan ha det så självklart roligt fast vi inte känner varandra gav min make då jag kom hem. Då jag berättade vad vi gjort och skrattat om, sa han att vi alla var lika skadade! Måntro, det kanske är därför vi har så kul. Vad vet jag?

Hur som helst. Vi fick en väldigt bra genomgång och presentation av företaget av en av ägarna. Vi fick en fin rundtur i fabriken där det monteras bit för bit på dessa kolossala maskiner. Alla kilometrar av kablar som kvinnor är väldigt duktiga på att dra rätt. Ja, det var för övrigt inte karlar vid den monteringsdelen, av någon underlig anledning. Mycket imponerande arbete.
Vi fick besöka familjens gård, där allt började för fyrtiofem år sedan. Vi fick roa oss på en loge med diverse femkamper där alla verkligen kämpade och gjorde vad de kunde för att dra någon poäng till sitt lag. Lättare sagt än gjort. Jag lyckades nocka en av tjejerna då jag gjorde ett alldeles utomordentligt släggkast, mitt i planeten. Som väl var var "släggan" gjord av frigolit så den var tämligen lätt. Och utgjorde alltså ingen fara, det hela ledde bara till ett gott skratt. Och ingen poäng för mitt lag!
Likaså lyckades jag inte alls i hästkapplöpningen! Att dra en trähäst i snöre genom att vira upp snöret på en pinne , att få den att gå rakt , DET är inte lätt. Nej, det slutade med att min häst körde in i rumpan på motståndarens häst och mer föste in den hästen före min! Snällt eller hur? Jag hade nog ingen bra tävlingsdag tror jag. Borde snarare fått stilpoäng. Ha ha.
Ja, kul hade vi i alla fall. Jag har flera bilder men ska bespara både dig och dem med att visa upp dem här.
Ja, vad gjorde vi mera? Vi åt mat förstås. Massor med god mat. Och så bastade vi, varje kväll. Det hör ju till då man är i Finland.
Ja, det var en rolig resa. Och det är så roligt med att få nya vänner. Tack Sanna och Sandra för er planering och alla roligheter ni gjorde för och tillsammans med oss.

Inför presentationen av Ponsses historia och läget idag. Tack Juha.

Landade på Landvetters flygplats vid femtiden på fredags eftermiddagen och då bar det raka vägen till Konserthuset Spira i Jönköping. Där mötte jag maken min och våra goa vänner Johannes och Felicia. Vi fick i present teaterbiljetter som vi nu fick avnjuta. Historien om Amadeus. Ett oerhört fascinerande skådespel med fantastiskt duktiga aktörer. Vi blev mycket imponerade. Hade dessutom bästa platserna, andra raden framifrån. Var som man trodde att aktörerna skulle sätta sig i våra knän rätt vad det var.

Ja, du kan tro att jag var trött då jag landade i min säng strax före midnatt. Så mycket intryck och roligheter i huvudet. Men som alltid, roligt borta men väldigt gott att komma hem.

Och idag är det måndag och jag har tillbringat hela dagen på kontoret. Men nu ska jag ta mina hundar och ta en promenad i det fina vädret. Solen lyser men vinden är ännu kall. Så på med fleece tröjan och fingervantar.

Strax skall jag åka för att skifta däck till en av firmans bilar. Ett av mina "bakom-mannen-bra att ha kvinnan-jobb"

Passar på att önska alla Ponsse Ladies där ute i landet en fortsatt härlig vår. Om du är i norr där ännu snön ligger vit , eller du är i söder där det blommar för fullt. Ha det så gott. Måntro får vi ses fler gånger. Det återstår att se......undrar vem som vill ha mig med i sitt lag då?!!!

Solen skiner här

Att vi bor i ett avlångt land det vet vi alla. Och att det kan skilja i väder och vind också.
Efter en fantastisk soluppgång på morgonen lyser nu solen från en nästan klarblå himmel, blåser lite men överlag vackert. I backarna sticker det upp nya blommor för var dag som går. I går såg jag både blåsippor, vitsippor , krokusar och påskliljor. Helt magiskt underbart. Denna årstid är helt fantastisk.

Med denna vy från fönstret är det lätt att gå ur sängen.

Ser torrt och magert ut men nog hittar de fram ändå de små blommorna.

En färgsprakande show bjuds vi på, alldeles gratis är det också. Så hoppas att du får njuta av detta också.

Att landet är avlångt innebär att det kan skilja väldigt mycket från norr till söder, Fick nyss ett sms från grannar som bor i husbil i Ankarvattnet och för tillfället är insnöade! Och pratade med mor i  Jämtland. Hon hade just försökt sig på att hänga ut ny tvätt på strecket men det slutade med att hennes mössa blåste av huvudet och lakanet snurrade runt sig själv på vindan! Riktigt ordentligt blåsigt. Så det var bara att ta in tvätten igen. Så kan det gå.

Påskhelgen 2015

God fortsättning säger jag. Annandagen är här och för tillfället ser jag knappt ut genom fönstret. Det är tät dimma som omsluter gården och nejden omkring. Solen försöker ta sig igenom och gör det hela att se ännu vitare ut.
  Hoppas du har en bra helg. Med vila och härligt umgänge med släkt och vänner. Ett och annat gott ägg med och kanske lite sill till det. Eller kanske ett godisägg? Vi har faktiskt inte köpt en endaste godis till denna påsk. Så vi bidrar inte till detta ofantliga berg av godis som tydligen utgör en stor del av njutningen under denna helg. Men vi är nöjda ändå.

  Vi var bjudna på kaffekalas hos Oscar och Henrik på långfredagen. Som vanligt vet vi ju att det finns diverse goda saker att smaka på, denna gång inget undantag.

Denna gång var såklart lika gott. Idag fick vi smaka på en helt underbar tårta dekorerad med goda och nyttiga vitaminer. Och att våren är här det syns ju tydligt på bilden också. Eller hur?

Och här kommer en vårlig bild från Målviken. Scillan kommer trogen som alltid på samma plats som tidigare och lyser upp tillvaron så vackert.

Ja nu är det tid att njuta och lyssna i naturen. För var dag så ökar ljudet av fåglar som återvänder efter en för somliga lång resa. Nu ska det byggas bo och förberedas för barnkamrarna. Vi gör vad vi kan för att hjälpa till. Fick en fågelholk häromdagen som skall sättas upp i lämpligt träd. Och så har vi ju numer en jämthund i familjen, som fäller ofantligt mycket päls. Jag brukar plocka päls från henne under våra promenader och tänker att detta bomullsliknande hår måste värma gott för kommande små fåglar. Så bra att man kan hjälpas åt.

Nu har dimman lättat och jag ser sjön igen. Hundarna har sovit frukostsömnen här i soffan så nu drar vi ut igen. Ut till solen. Kanske tar jag mig en kaffetår innan.....