Translate

fredag 31 oktober 2014

Sista dagen i Marocko

Ja, fredagen var den sista dagen för denna fantastiska vecka i Marrakech. Och solen sken som vanligt från klarblå himmel. Denna dagen njöt vi till fullo vid poolen, underbara bad och lapade solens vitaminer för att ladda inför vintern.
Sista simturen jag tog i  poolen blundade jag och njöt, kände solens värmande strålar i mitt ansikte, tänkte på alla kalla dagar som väntar och mörker under lång tid. Då , de dagarna, ska jag minnas hur det kändes där i poolen. Underbart.
Kvällen gick vi ut och åt och jag körde högläsning av brevet vi fick av barnen inför resan. Det var verkligen dråpligt att se hur mycket vi faktiskt hade hunnit med och fått uppleva av det som de hade skrivit där. Ja, till och med det där att vi garanterat skulle villa bort oss i soukerna men så småningom hitta tillbaka. De visste inte hur rätt de hade då det skrevs på pappret! Haha.


Ja, farväl detta fantastiska land. Tack för denna gång.
Och TACK älskade barn för en fantastisk resa. Dessa minnen kommer vi att ha med oss för evigt, det kan jag skriva under på. Denna resa är ingen annan resa lik.

Nu har det gått ett par veckor sedan vi landade hemma i vårat trygga Sverige igen. Vardagen kom snabbt på och livet rullar vidare.
Senaste veckan har hundarna inte varit på topp. Moa började förra helgen med att kräkas och bli jättedålig i magen. Då hon var som sämst kräktes hon blod. Inte alls kul. I går var det Zelmas tur. Hon ligger nu i tvättstugan och sover och sover. Nu får hon också gå på specialdiet och så får vi hoppas att det ger sig. Inte roligt då de inte mår bra.

Tisdagen förra veckan var jag på mammografin i Nässjö- Alltid lika jobbigt tycker jag. Väntan följer , det vet jag ju. En kompis frågade om inte vi som har varit med om bröstcancer tidigare får besked direkt eller snabbare än andra. Men så är det ju inte. Inte vad jag vet i alla fall. Men tyckte ändå att jag fick besked ganska snabbt denna gång. Tio dagar av ovisshet innan brevet damp ner i postlådan igår och provsvaret var bra. Inga underligheter ser de på bilderna. Såååå skönt.
Så nu kör vi igen. 

Och nu har jag suttit i flera timmar och jobbat med en affärsplan inför projektet med centrat. Detta är sååå kul. Nätterna är lite knepiga då jag nu titt som tätt känner lite smått ångest inför allt arbete som det måste till innan det kan bli verklighet. Knepigt att alltid nätterna ska vara jobbigast. 
Men jag känner mig så styrkt av goa Evelina och Stina som nu är med i projektet och är så inspirerande och drivna. Underbart.
Till veckan ska vi träffas för tredje gången och dela upp arbetsuppgifter vidare. Och spåna vidare. Mycket som ska bestämmas och planeras och kontakter som ska knytas och så vidare.
Livet är spännande. 

Nu ska jag slappa och mysa här i soffan. Se om det är något att se på dumburken.... 
Önskar dig en riktigt bra helg. Alla Helgona Helgen. 

tisdag 28 oktober 2014

Marrakech 2014

Hej vänner. Ska vi göra ett försök att fortskrida i reseskildringen måntro? Vet inte var tiden tar vägen, jag hinner inte riktigt med.
Var var vi?
Jo vi var väl på onsdag morgon vill jag minnas. Då hade Henrik anlänt under natten. Även hans plan var visst försenat men han fick i alla fall med sig all packning direkt.
Denna dag bjöd Marakech på vackert väder, igen. Strålande sol och fint bad i poolen. Efter lunch tog vi oss ut på stan. Först till parken Jardin Majorelle, den som ägdes och drevs av Yves Saint Laurent tills han dog 2008. En helt fantastisk trädgård med massor med växter, palmer, bananträd, klivior, kaktusar, bogamville, ormbunkar, osv, Allt mixat med vatten och den vackert blå färgen på kakel och annat. Helt fantastiskt.


Helt fantastiskt. Svårt att återge i bild. Men jag rekomenderar det verkligen.

Så tog vi hästskjuts därifrån till Jemaa El Fna torget. Fick en riktig rundtur där vi satt i den fina vagnen och mannen styrde hästen fint och förhållandevis säkert i den täta trafiken genom stan. Detta myller av bilar, åsnor, hästar, mopeder osv osv. 


Jag har för övrigt inte suttit många gånger på vagn efter häst. Vem kunde väl ana att jag skulle få uppleva det i detta land?

Ja, kvällen tillbringade vi på marknaden igen. Vi shoppade och lekte turister bland ormtjusare, tillagade fårskallar och mycket annat. 
Torsdagen hade vi bokat ännu en dagsutflykt. Denna gång till Atlasbergen. En minibuss hämtade oss på hotellet på morgonen och vi färdades ett antal mil neråt landet. Stannade till vid ett par stopp och då vi kom till bergen så mötte oss en trevlig guide som lotsade och följde oss hela vägen . Under en timme vandrade vi, stundom klättrade vi, i bergen , uppåt uppåt uppåt. Vi var uppe på 1700m då vi kom till ett fint vattenfall. Lite längre upp var det en liten, med betoning liten, servering på en klipphylla där vi fick pausa en stund. Där beställde vi juice. Färskpressad, läskande och mycket god. 
Ja käre vänner. Dessa höjder, inga räcken här inte. Jag var förundrad över hur mycket folk vi var som gick längs de upptrampade stigarna. Undrar var de sätter gränsen för om man ska kunna klara av att gå eller inte. Det krävde verkligen god fysik och smidighet för att ta sig runt. 
På ett ställe stod en liten man vid en stege. Han hade en pappkartong framför och ville då ha pengar för att ta bort den och lotsa oss upp, såklart. Det var väl hans arbetsplats. Men vår  guide var snabbt framme och gjorde upp med honom.
Den lilla serveringen visade sig, får bära upp sina apelsiner och annat på ryggen. Något annat sätt fanns inte. Och ändå var den juicen inte dyrare än nere på torget. Underligt kan man tycka.
Inte ens åsnor skulle kunna ta sig hit upp. 


Denna bro gick vi över ett vattendrag, högt upp i luften. Du kan se vajrarna som finns under och att hålla sig i var också vajrar! Vingligt med andra ord. 
Här fanns det små killar som var välvilliga att hjälpa oss över. Jag tog handen på en kille och han fick en slant som tack för hjälpen. Det var det värt.


Det vackra vattenfallet. Verkligen värt denna tuffa promenad. 



Långt därnere går det människor. 

Promenaden ner tog ungefär en timme den med. 


Vi kom ner till byn Fatima. Guiden förklarade hur vägen tar slut i denna by. Men inte livet inte. Nej, efter denna by är det ytterligare 24 byar! Och till de byarna var det åsna som gäller då, inga bilar där inte. Då kan man ana hur de levde. 

Ja, detta var en helt fantastisk dag. Då vi kommit ner gick vi till "floden" som det nu var lite vatten i. Här fanns det matställen längs med flodbädden och vi fick ett bord precis vid vattnet. Väldigt enkelt och primitivt. Men gott. Var maten kom ifrån vet jag inte, den lagades till på andra sidan gatan inne i ett hus. Vi mötte bara de vänliga kyparna som gjorde allt de kunde för att vi skulle trivas och bli mätta.


Tala om att sitta i sjön och äta! 
Efter denna måltid fick vi en promenad i byn bland styckade lamm. Hönor som låg och ruvade bland soporna längre upp i "floden" Var nog bra att man såg det efter att vi ätit, annars hade man väl funderat på hur rent det var egentligen. Att tvätta händerna i vattnet och så. Ja, det var bra flöde på det vatten som fanns så jag var inte orolig. 
Resan hem gick bra och vi åt och hade en lugn och skön kväll på hotellet. En dag kvar, snart är resan slut.






fredag 24 oktober 2014

Landa efter en hektisk och innehållsrik vecka.

Fredag kväll. Slut i huvudet efter allt som hänt i veckan. Jag har ågren för att jag inte skriver här på min blogg, vet att flera är här och väntar på min fortsättning på resan.....
Men ikväll har jag inte energi kvar till det.
Men jag måste bara få säga att jag har haft en suverän förmiddag då jag fick träffa mina goa kompisar Stina och Evelina som hjälper mig att spåna vidare i vårt gemensamma framtida projekt. Ett digert arbete där vi vill vara med och påverka och förändra tillvaron för både cancer sjuka men även för anhöriga. Anhöriga, denna stora grupp som är så oerhört värdefulla och gör ett fenomenalt "arbete".
Ja käre vänner. Det här är så stort och ännu så många olika tankar att samla och göra något av. Men såååå roligt. Detta går jag igång på. Och får energi av. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det ska bli så bra som vi drömmer om. Och med hjälp av dessa fantastiska ungdomar tror jag än mer att det är ett mål som är fullt möjligt att nå. Nu kör vi.
Men först, nu är det fredag kväll. Jag ska tagga ner och landa i en skön natts sömn. Släppa taget om mina drömmar, i alla fall lite.
I morgon ska vi åka på rally. I våra gamla hemtrakter. Runt vårat hem i Fotsjö där vi levde våra liv under tjugo års tid. Det ska bli så jätteroligt. Som att uppleva gamla tider.
Önskar dig en riktigt bra och fin helg. Och glöm inte att ställa om klockan. I morgon natt får vi sova en timme till. Eller använda den på annat sätt. Valet är ditt. Kanhända jag ligger och funderar och drömmer om vårat projekt..... Vi får se.

söndag 19 oktober 2014

Nu fortsätter vi resan....

Måste först och främst berätta om incidenten från måndag kvällen. Det läskigaste under hela resan men även dråpligt så här i efterhand.
Vi besökte under kvällningen den stora marknaden Jemaa El Fna, innanför Medinan. Där inga bilar får vara men desto mera mopeder och åsnor och hästar såg det ut som.
På torget stod ormtjusare och män med apor som skulle tjusa besökare. Folk stod och berättade historier, inte för turister utan för invånarna. Historier som ofta inte hade ett slut utan besökaren fick dra sin egen slutsats av. Så har vi hört det vill säga, vi förstod ju såklart inte ett ord.
Vi förstod dock snart att kåbrorna var levande och att om man tog kort så fick man betala för det, som så mycket annat.

Vi höll oss på behörigt avstånd, ville för allt i världen inte ha en orm om halsen.
Ingen apa heller för den delen. Kändes inte så fräscht. Ja , Oscar fick en apa på axeln för ett ögonblick så klart.


Så här kan det se ut på torget framåt skymning. Det ryker från diverse grytor där det lagas lammhuvud och andra delikatesser!

Runt omkring torget går det gränder,  souker, där man kan gå och handla massor av saker. Kryddor, kläder, skinnväskor, frukt och grönt, mattor, skor, prydnadsgrejer, lyktor och mycket mycket annat. Överallt står  försäljarna och lockar en med sina saker. 
Denna gång gick vi först upp på taket på ett av husen vid skymningen för att se verksamheten och höra hur prästerna , böneutroparna sjunger från minareterna runt omkring oss. Ett oerhört annorlunda skådespel, alla dessa människor, ormtjusare, ap-männen, åsnor som hämtar sopor , allt i en salig blandning och så dessa böneutropare. Klockan tio minuter över sju på kvällen var det som mest intensivt. Vi lyckades stå utanför en moske strax efter och såg då hur mängder med människor vällde ut därifrån efter kvällsbönen. De kom med sina tofflor i handen för att ta på dom vid tröskeln ut. Ja, några kvinnor också om än rätträknade.
Hur som helst. Ikväll skulle vi minsann shoppa loss. Så vi gav oss in i soukerna. Slingriga gångar och gränder. Somliga med något som skulle likna tak, plåt och annat som skydd mot sol och regn. Kvällen gick och det blev mörkt. 
Ja, sagt och gjort. Efter ett par timmar där inne så visste vi helt plötsligt inte hur vi skulle hitta ut! Vi hade ingen aning om vilket håll vi kom ifrån eller vart vi skulle gå för att komma ut på torget igen. Vi gick och gick och spänningen och frustrationen steg. Det dråpliga var att vi skojat om detta innan, att vi säkert kommer att gå vilse!
Vi kom fram till ett litet torg där tre killar satt. Den ene frågade oss vart vi skulle, han såg väl att vi var vilse. Han hängde på då och ville visa oss vägen ut. I brist på annat så ville vi lita på honom och följde honom. Han gick med stora steg längs gränder som blev allt smalare och framför allt än mörkare. Folktomt och inga mopeder. Vi stannade upp gång på gång och ville vända men visste samtidigt inte vart vi skulle ta vägen. Var han rätt person att lita på? Var tog hans kompisar vägen? 
Ja, vi var rädda för att bli påhoppade rätt vad det var, någon kanske skulle dyka upp bakom nästa  husvägg för att kräva pengar av oss eller vad? Ja, huga mig så rädda vi var. Inte bara jag utan allihopa. Ändå var vi tre män och jag, ändå var jag livrädd.....
Alltså , jag vill ju verkligen inte vara misstänksam mot människor som vill hjälpa till men detta var riktigt jobbigt.
Vi kom så småningom fram till en stor träport som precis skulle stängas framför oss. Vi ropade på mannen som stod vid porten att vi ville komma ut. Han stannade upp och vi tog snabbt fram slantar och gav till killen som lotsat oss. Han var dock inte nöjd, han ville ha mera. Men vi bara rusade ut genom porten , med andan i halsen. Ut ut ut.....
Han fortsatte att följa efter oss och det visade sig att gångarna och gränderna fortsatte. Vi var inte ute på torget och heller inte klokare på vart vi skulle. 
Men då fick jag se ett par, europeer. Jag frågade dom om hjälp och vi tog följe med dom en bit och de förklarade hur vi skulle gå för att komma ut.  Därefter såg vi inte killen mera. Varken den kvällen eller senare i veckan.
Ja, käre vänner. Jag slås av tanken , undrar hur vanligt detta är. Hur många av turisterna villar bort sig i dessa gränder? Var vi unika? Har svårt att tro det. Så vitt jag vet så finns det inte kartor över gränderna och det stod inte mycket till skyltar och namn heller. Så det är lätt att gå fel.
Sällan har jag varit så tacksam att få komma ut, ut i friheten, tillbaka till tryggheten.
Vi hastade oss hem till hotellet för att pusta ut efter detta äventyr. Och jag kan säga att sömnen var allt utom bra natten som kom. Jag kommer nog aldrig att glömma känslan av hur det kändes då vi småsprang där i gränderna och fick akta oss för mopederna som körde som stollar i dessa trånga gator. Känslan då mörkret föll och vi helt plötsligt inte hörde människor mera, hur mopederna tystnade och allt var stilla och tyst. Huga mig. Aldrig mera säger jag.
Vi besökte dessa souker fler gånger under veckan men aldrig längre in än vi säkert hittade ut igen.


Tisdag Marrakech, klockan 7.30 lokal tid. Kliver ombord på en minibuss utanför hotellet för att bege oss på en dagsutflykt till Essaouira. En vacker stad utmed västkusten, två timmars resa.
Ett varierande landskap seglar förbi.
Vi gör ett snabbt stopp vid de trädklättrande getterna! ??? Jo , det är sant. Jag såg faktiskt getter uppe i träd. Ett par meter över marken. Enligt historian så lär de geten att klättra, för att äta frukterna som finns på trädet. Efter att ha spytt upp frukten kan människan ta hand om den. Sant eller inte, men geten var där i alla fall.


Under detta träd stod en man, så ja, det var högt upp. Undrar om geten njuter av utsikten?

Längre fram under resan stannar vi på ett ställe där det tillverkas olja. Kvinnor sitter på rad och knäcker dessa små nötter/frukter som de sedan använder till flera olika saker, Oljor, till mat till boskap mm.

Essaouira var en vacker stad. Där vandrade vi under hela dagen. Gick bland köpmän, fruktstånd, kryddstånd, klädstånd , ja allt möjligt fanns att köpa. Och överallt gäller det att pruta. Och då menar jag pruta. Förstod med tiden att det var bra att säga varifrån man kom. Trodde de att man var från Ryssland så var deras utgångspris svindlande högt.....
Jag köpte nygräddat bröd av en kvinna, vi köpte mandlar och nötter längs gatan. Vi gick i hamnen och njöt av de tusentals båtar som låg inne. Somliga arbetade med sina träbåtar medans andra båtar såg ut att ha legat för ankar under många år. Från en svunnen tid.
I denna hamn gick fransmännen i land en gång i tiden. 


Det här brödet påminner faktiskt om mormorbrödet hemifrån Jämtland. Åh så gott.....


En otroligt intressant och givande utflykt. Kändes som att gå tillbaka långt i tiden, tillbaka till fiskares slit och möda i svunnen tid. Och såklart såg vi även viss del av fattigdom, såklart finns den där också. Vissa hus vi passerade längs vår resväg såg verkligen inte beboeliga ut, men rätt som det var stod det en bil bredvid och hängde en handduk ut genom fönstret. Eller barn som lekt utanför och sparkade boll. 

Denna kväll blev det ett dopp i poolen innan middagen intogs på hotellet. Till ackompanjemang av ett par glada inhemska spelemän. De spelade och sjöng så gott de kunde, vi hade allt lite svårt att hålla oss för skratt åt denna underliga underhållning men klappade troget händerna efter avslutat sångnummer. 

Jaha, tisdag avklarad . Nästa gång jag öppnar bloggen tar vi nästa steg i resans minnen. 


torsdag 16 oktober 2014

Marrocko 2014

Så är vi hemkomna från vår livs resa. Wow. Så mycket vi har fått uppleva under senaste veckan.
Patrik och jag fick ju i present av våra barn en resa till Marocko. Tillsammans med dom. Helt fantastiskt.  Vi har haft det jättekul tillsammans och fått uppleva så otroligt mycket. Svårt att föreställa mig innan då jag inte visste mycket om detta land.
Vi började med att titta in några timmar hos Oscar på Haga Tårtcompani och Bageri. Där fick vi lunch och vara med och fira att det just denna dagen var ett år sedan de skrev på hyreskontraktet för lokalen... Kul att det var just denna dag då vi var där samlade.

Väl på flygplatsen fick vi varsin underbart god kanelbulle av Oscar. Sämre kan man ju ladda för en utlandsresa.... Spända av förväntan.

Så kom en spännande resa med mellanlandning i Casablanka, norr om Marrakech vilket var vårt slutmål. En intressant flygplats där inget verkade fungera. Inte en enda klocka i den hall dit vi slussades för att vänta, inte stod det något på monitorerna som skulle visa när flyget skulle lyfta, folk grälade med personal då de troligen hade missat en flight och resenärer var totalt ilskna över att inte komma med. Total förvirring med andra ord. Inte underligt att då en av våra resväskor också blev kvar på denna flygplats. Tror vi i alla fall.
Den var inte med då vi sent om sider landade i Marrakech. Mitt i natten , lördag, vilket senare visade sig att det även var offerhelg just denna helg. Så verksamheten stannade liksom av! 
Sagt och gjort. Vi fick vara utan den resväskan i ett och ett halvt dygn. Och däri låg Patriks alla kläder, min bekini och våra necessärer. Så det kan bli. Lyckades få tag i tandborstar och tandkräm och Patrik fick låna kortbyxor och tshirt av David. Men se kängorna fick han vackert trampa omkring i och poolen kunde vi glömma....
Ja ja, Hotellet var toppen fint. I stadsdelen Gueliz, en ny del. Det heter Diwane Spa och Hotell. 


Den vackra hallen i hotellet. 


Våra hotellrum låg på rad i denna vackra korridor.


Utsikt från vår balkong ner mot restaurang och poolen. Helt underbart. Såklart.

Under söndagen tog vi promenad i staden och fick bland annat se hur de slaktade lamm innanför staketet in mot ett hus, mitt i stan, hur de sköljde blodet med vattenslang rakt ut mot gatan , inget konstigt med det! Är det offerhelg så är det..... Inte det en annan tänker sig precis men där var det fest.
Ja, det var faktiskt väldigt tydligt hur folket här liksom försvann under helgen och sakta kom tillbaka till vardagen under veckan som kom. Söndagen var det lugnt, måndagen tilltog mängden folk och sedan accelererade det. Precis som en vänlig personal på hotellet förklarade för oss under måndagen då vi själva börjat förstå att det var något speciellt i görningen. De firade under helgen och behövde väl några dagar på sig att kvickna till? Eller?
Måndagen då vi fått vårat bagage äntligen, efter att Oscar besökt flygplatsen vid flertalet gånger, njöt vi så äntligen i poolen. Underbart. 
Under tisdagen fick vi uppleva oerhört mycket och jag kan säga att jag aldrig i livet har varit så rädd någon gång som denna tisdag kväll. Varför? Ja, det ska jag berätta nästa gång här på bloggen. 
Nu måste jag laga middag.





fredag 3 oktober 2014

Sned

Fredag kväll och jag är som vi säger på småländska "leabröten". Efter en hård arbetsvecka så är jag öm i kroppen, mör i muskler som jag inte visste fanns. Men nöjd är jag . Har fått massor gjort. många saker avprickade på min att-göra-lista.
Bland annat har jag sopat ett helt golv på ett ränne, en lagårdsloge. Det tog sin lilla tid och det är nog det som gör att jag känner av magmuskler nu.... En annan dag travade jag ved i timmar, då fick armarna sitt. Ja, nog är det kul att jobba. Jag gillar att använda kroppen i arbete. Brukar säga att då behöver jag inte gå på gym den dagen heller! Frisk luft får jag ju ofta också då många sysslor är utomhus.

Loggolv under bearbetning. Inte helt lätt då det bitvis låg om lott också så det var fyllt med halm mellan brädorna. Bra träning för magen.....Och fint blev det.



Fredag kväll kan man känna sig lite som dörrens gångjärn. Lite sne och sliten! Men glad ändå.



Nu njuter jag av aftonen, vi ska strax äta kräftor maken och jag. Korna har lagt sig till ro här utanför och idisslar och njuter av den sköna luften skulle jag tro. Det är ju så varmt. Varmt för årstiden.



Morgon i Målviken.



Dimman lättar.....korna har vaknat.




Så kommer kvällen. Mörkret sluter alla färger om sig och allt går till vila. Laddar för en ny dag.

Trevlig helg önskar jag dig. 

onsdag 1 oktober 2014

En gång i tiden hade vi.....

Ja, en gång i tiden hade vi en hund som totalt saknade lokalsinne. Han hittade verkligen inte alls. Då han dessutom var jakthund var problemen totala då han inte hittade tillbaka hem igen, Mystiskt det där.
Nyss då jag tog en dusch träffade jag en annan som totalt saknar lokalsinne. Och dessutom är totalt på fel plats vid fel tillfälle och inte begriper det heller . Vem talar jag då om?
Jo, en liten fluga. En LITEN fluga. Var nog en unge tror jag. Och den saknade lokalsinne. Helt klart. Den envisades med att vara kvar i duschen trots att jag skvätte vatten på den och sa till den att ge sig iväg. Den satte sig på väggar och draperi, på handduken osv.... Inte enkelt att vara en liten fluga och inte hitta rätt i livet. Mig veterligt så är den kvar i duschen. Den får väl så vara då.
Själv sitter jag nu i soffan, lite leabruten i min kropp efter att ha lastat och kört ved hela dagen. Staplat i timmar och fyllt vedboden. Så nu tänker jag sitta här och inte röra mig förrän det är dags att förflytta  mig till sängen. Så det så! Ja får se hur länge det varar. Sisådär fem minuter kanske. Vill nog strax släppa in alla hundar så de också får sitta gott i soffan. ......


Så här fin blev min skörd på paradisäpplen, första gången sedan vi planterad det.  Kokade äppelgele av dom.

Idag är det så första oktober, det är rosa månaden, alltså månaden då vi mer uppmärksammar cancersjukdomar och allt vi kan göra för att det ska bli bättre. Hoppas inte människorna tröttnar på allt prat om detta bara. Ica har än en gång lyckats i sin reklam. Det senaste jag såg var just en film där man uppmärksammar cancer. Väldigt bra tycker jag. Man blir ju i regel rätt trött på reklam men den här är faktiskt bra och har ett tydligt budskap.
Jag blir så kluven då jag pratar om min resa med cancer och engagerar mig i det. Jag vill ju och kan inte låta bli. Men får samtidigt dåligt samvete då jag lider med dem som har förlorat en kär i denna sjukdom. Då känner jag mig väldigt tjatig. Måntro om folk blir trötta på mig? Eller blir ledsna? Jag hoppas verkligen inte det. Jag hoppas de förstår att jag verkligen vill förändra och påverka till det bättre. Jag hoppas det.
I Jönköping ska nu i oktober belysningen på munksjöbron vara rosa, just med tanke på rosa månaden. Undrar hur många Jönköpingsbor som känner till det? Jag pratade om det på lokalradion för något år sedan vet jag. 
I måndags träffade jag politikerna i Jönköping ja, Tror jag nämnde att jag skulle göra det i en tidigare text. Hur gick det? Jo, det kändes riktigt bra. De lyssnade verkligen och gjorde sina anteckningar, tror jag. Ja, det vara ganska intressant att studera hur de lyssnade, vad de gjorde under tiden. Någon såg väl mest ut som den satt och lekte med sin laptop kanhända! Säger inte mera...ha ha.
Nej, men de lyssnade och vi fick sagt det vi tänkt tror jag. Bra diskussion. Skulle önska att det hände oftare egentligen. Inte typ vartannat år. Dessutom kommer i alla fall en del av dessa politiker att avgå framöver så man kan undra vad våra tankar kan leda till egentligen. Fast jag tror nog att de kan få beröra framöver i alla fall. Allt protokollförs ju så jag hoppas att de kommer till nytta framöver.  Det är bara att vänta och se.
Nu är det snart bonde söker fru och tänk att det tänker jag se. Så mysigt det ska bli.
Önskar dig en fortsatt skön kväll.