Estonia tjugo år

 Ännu en vecka att lägga till ryggsäcken. En vecka med arbete men också med roliga möten. Det roligaste var allt i fredags då vi fick fira vår älskade David som fyllde tjugotre år. Tänk vad tiden går.
Han bjöd oss på en helt suverän god och vällagad middag. Fantastiskt gott. Paket hade vi med oss såklart. Allt från salt och pepparkvarn till hembakad kavring och hemlagad paradisäppelgele´.
  Ser på min blogg att antalet besökare ökar. Spännande såklart. Undrar bara vem du är som läser mina tankar? Några vet jag men långt från alla. Önskar jag kan påverka och uppmuntra, kan hända kan vi tillsammans få arbeta för en stor förändring framöver. Jag har ju som du kanske känner till många tankar och saker på gång. Drömmar om projekt som ska komma till att påverka många människor och förhoppningsvis vara till stor hjälp. Jag väntar som bäst nu på att få svar från landstinget för att sedan kunna köra vidare. Väntar på att nästa länk ska falla på plats.

Jag skrev häromdagen ett långt brev till en av våra kända tv profiler här i landet, men det brevet har jag inte fått iväg än. Det ligger till sig om jag säger så. Vissa saker måste få mogna.

I morgon ska jag få tillfälle att möte politiker i Jönköping och ställa några frågor. Ska vara med som representant för Victoria föreningen i länet. Hoppas att vi kan få goda diskussioner och att vi kan få vara med och påverka. Håll tummarna att våra tankar går fram.....

Idag är det som väl de flesta känner till, en speciell dag. En sorgsen dag. Igen. Idag är det tjugo år sedan Estonia sjönk och med den större delen av folket som befann sig ombord. Många vet jag som var med och såklart går mina tankar främst till min morbror Ingvar som var med. Kära morbror Ingvar. Som gjorde sin sista resa inom jobbet, för att hjälpa till i Estland. Hjälpa var verkligen synonymet för min morbror. Han var så snäll och god, så hjälpsam i alla lägen. Ja, jag minns bara gott om honom. Minns en resa jag fick göra men honom och hans fru, då var jag i tonåren och det var så oerhört spännande att få ut och åka stora vikingline färjan. En tur över dagen. Vi står i  shoppen och de erbjuder mig att köpa godis. Vi går längs välfyllda hyllor och de stannar och frågar om jag gillar den eller den sorten, om jag har smakat den eller den sorten. De plockar i korgen vad jag önskar och jag känner mig så priveligierad. Eller den gången jag bor hos Ingvar och min kusin i Stockholm, han tar med mig på tur i staden, jag får åka Katarina hissen, vi går i parker, han berättar och visar så mycket för mig, han kan så mycket. Han är imponerande och trygg. För mig var dessa besök i Stockholm stort, lilla jag från byn på landet.
Eller den gången han har med ett par män från Tanzania till Sverige. De besöker vår affär hemma i byn och får också komma hem till mitt hem för att äta med oss. Philip K Temba och Benjamin I Hyera heter de männen. Jag kom att brevväxla med dom under många år så därför kommer jag ihåg deras namn än i dag. Jag minns att vi bland annat åt ost och de hade aldrig sett vår svenska magiska uppfinning.osthyveln! Och ingen är förståndig nog att visa hur man använder redskapet heller, utan det bär sig inte bättre än att en av dom ta osthyveln och hugger ett hugg rätt i osten för att klyva sig en bit! Inte snällt av oss då de säkert sedan ser hur vi skär osten galant..... Eller hur det nu var. Jag kommer inte ihåg det helt klart. Ingvar gav mig en större bild av världen och vad man kan göra för andra människor.
Så var det även då han åkte på denna sin sista resa. Han skulle hjälpa till att iordningställa en affär i Estland och hade kontakt med oss innan resan ifall vi hade lite penslar och annat som han kunde få med sig dit. Vi hade ju på den tiden en färgaffär i Gränna. Därför visste jag att han var där . Men vi hade ingen aning om när han skulle åka hem.
Alltså visste vi heller inte att han var med på Estonia denna hemska natt.
Men jag minns som igår då jag vaknar tidigt, tidigare än vanligt, hur vi sätter på radion redan vid fyra tiden på morgonen. Det gör vi aldrig annars, varken före eller efter. Vi hör att det har varit en stor olycka med en färja ute på Östersjön och med ens går mina tankar till Ingvar.
Det är en vanlig arbetsdag, egentligen. Jag kliver upp och kommer iväg till jobbet. Men hjärnan är såklart helt off. Jag kan inte ringa hem, jag kan inte ringa till Ingvars fru. Jag vet ju inte alls hur läget är. Jag bara går med rädslan i hjärtat på jobbet och allt känns fel.
Så ringer far till mig på arbetet och bekräftar mina farhågor. Ingvar var med.....
Mina ben försvinner och jag blir en hög på golvet där i köket på förskolan där jag arbetar då.
Ja, hur man kan minnas detaljer. Jag är inte i stånd att göra något vettigt mera denna dag utan jag hämtar upp mina barn och tar mig hem. Sedan är det bara jobbigt. Hemskt att vara så långt från mor denna dag och tiden som följer. Inget kan jag göra.
Ja, tiden går. Vi fick aldrig hem Ingvar. Han är borta.
Vi har en begravning utan Ingvar, där hans foto står i kyrkan. Vacker bild men väldigt knepigt att tackla alla känslor.

Ja, tiden går. Minnena består. Känslorna finns kvar. Vi lider än i dag av alla frågor vi har fått efter denna tragedi. Frågor vi aldrig lär få svar på,
Men vi får också leva med minnen från goa morbror. Minnas honom som den han var.
Vi får också försöka tänka som Mats Hillerström säger i en intevju häromdagen. (Mats var en av de som överlevde från bibelskolan i Jönköping ) Han säger att det är ett under för varje person som överlevde katastrofen denna natt. Som det såg ut och som det skedde så borde ingen ha klarat sig. Men det gjorde ju trots allt över ett hundra människor.

                   
                                    Bild från Storsjön. en lugn dag sommaren 2010.

Ja, livet är inte lätt att förstå alla gånger. Och inte är det rättvist på något sätt. Alla har vi våra törnar och sår att bära på. Men livet måste ju gå vidare. Vi måste kämpa på. Och tillsammans får vi försöka hjälpa varandra.

Hoppas du kan hjälpa någon idag. Kanske möter du någon som behöver känna sig behövd. Kanske kan du ringa någon som behöver höra ett gott ord eller bara din röst. Tillsammans kan vi förändra.

Återanvändning

God torsdag. Ska skriva några snabba rader innan jag går ut och börjar ta ner stängsel. Om inte himlen öppnar sig totalt igen vill säga. Det är skapligt plaskigt under fötterna nu efter natten och morgonens ösregn.
Härom dagen då vädret var så där höstskönt och vackert passade jag på att roa mig igen, att återanvända gamla brädor. Fantasin flödade, svetten rann och fort ska det ske. Så är jag, har jag fått en ide så ska det gå snabbt helst att få till den. Försökte dock att stanna upp och fundera innan jag satte sågen i de gamla brädorna från det som tidigare var staket här i Målviken. Höll mig fast vid tanken en stund tills jag hade mått och bilden klar i huvudet hur det skulle se ut, det jag fått ide att göra.
Sagt och gjort. Fram med såg och hammare o spik. Tumstock och skruv.....

Efter att ha sågat och påbörjat monteringen började det pilliga, att hålla upp sidorna och fästa upp. Helst skulle det ju bli rakt också. 

Men se så bra det blev.

Här står min färdiga drivbänk. Tänk vad gamla väderbitna brädor och lite färg kan göra.... Nu är det bara att vänta till våren då jag får plantera. Nja, får jag som jag hoppas på så kommer jag nog att börja redan i höst. Några lökar ska i och några plantor som jag hoppas ska kunna övervintra. Men först måste jag ha i massor med sten eller grovt grus, jord mm och fylla upp.  Tanken med denna är ju såklart att jag ska kunna stå i det närmaste rak då jag rensar och jobbar med denna.

Bra eller hur?

Så känns det såklart ännu bättre då man kan använda gammalt virke.

Så var det projektet klart. 

Nu ska jag ta en kopp kaffe och ge mig ut mot stängslen. Dags att ta ner tråden i första betet, där har korna gjort sitt för detta år. Bort med tråd och stolpar, in i lagården så de får torka till inför nästa säsong. Önskar dig en bra dag. 

Mörkret sänker sig

Måndag kväll, mörkret sänker sig. Från köket hör jag hur två av våra hundar ligger förnöjsamt och gnager på ben. Denna goda tingest som kan förgylla livet och tillvaron för dessa små fyrbenta varelser så lång stund. 

Nu har vinden lugnat ner sig, släppt taget om sjöns vatten och träden längs sjökanten. De har fått visa att de står stadigt idag minsann då nordanvinden drog på så det åkte vita gäss på sjön i hiskelig fart. Jag gick nyss en promenad och slogs av att det rann och porlade i ett dike som jag aldrig förr har hört ljudet av vatten av. Så nog har det regnat alltid.

Före helgen tog jag mig an gärdsgården med varsam hand. Den behöver också lite omsorg så här framåt höstkant. Oljade varenda liten bit på alla slanor och vidjor. Det gick åt ett stort antal liter olja kan jag säga, så det gjorde gott. Och känns perfekt idag att veta att den är mättad och nöjd då regnet skvalade ner längs hela gärdsgården. 

Jag hade dessutom trevligt sällskap av hela hjorden av kor och stutar. Tjugofem djur som ömsom åt och fes och sedan låg och vilade och sov tungt. De låg väldigt nära mig och jag slogs av alla ljud som följer dessa ståtliga djur. De är som en stor resonanslåda. Det bubblar och smaskar, kurrar och bluddrar. Och så ett host. En och annan suck hördes också. Mäktigt. 

Ja sämre kan man då ha det. Inte alla som har sällskap av kor då de jobbar. 

I lördags kväll la vi ut några nät maken och jag. Kom i land då det mörknat och vaknade såklart med spänd förväntan över att vittja näten. 

På söndags morgonen så åkte så Patrik och svärfar ut på sjön. Någon timma senare ringde Patrik och önskade om jag kunde komma till hjälp....... Ett antal timmar senare har vi så rensat näten och fileat etthundra femton fina matiga abborrar! Helt enormt. Vilken rikedom att få paketera och lägga in så mycket egen fångad fisk i frysen. Vi behöver inte köpa fisk på hela vintern. Vilken lyx. 

Ja nog har jag det bra. Och nu har jag nya kontakter på gång då det gäller centret som jag drömmer om att få vara med om att se växa fram i vårat land. En mötesplats för cancersjuka och deras anhöriga. Åh, jag hoppas jag får vara med om det.

En höst resa till mitt barndomshem

Ja så är jag hemma i Målviken igen. Efter en mysig resa hem till mitt barndoms hem i Jämtland. Till far och mor. Till alla mysiga ställen där jag sprungit och lekt som barn. Så rik jag känner mig då jag kan komma tillbaka gång på gång, får gå och minnas händelser från barnsben. Får gå i skogen där jag gick med mor som barn och plockade svamp, eller åkte skidor längs de höga tallarnas långa skuggor. På gärden där våra kor gick och betade för att framåt kvällen komma in i sommarlagården för att bli mjölkade. Ja, många är de minnen som väller upp då jag går där hemma.

Vädret visade sig från sin bästa sida. Sol från klarblå himmel, varmt och skönt. Än är det skördetid i Jämtland, Så vi hjälptes åt att ta upp potatisen och jag plockade nypon och annat gott. Det kokades äppelmarmelad, frystes in persilja mm.

En stor högtidsstund skedde då jag fick avnjuta delikatessen surströmming. Underbart. Tänk en stut med färsk potatis, hackad lök och rensad strömming,,,,,åh det vattnar sig i munnen. Fantastiskt gott. Ni som ännu inte har vågat, ni har missat en stor smak vill jag bara säga.

En dag fick jag tillfälle att träffa ett par goa vänner i Östersund. Denna fantastiska stad vid Storsjöns strand, så oerhört vacker stad. Förstår egentligen inte att jag kan låta bli att bo där. Egentligen. Det är ju en idyll i mina ögon.  

Som du ser på bilden är också Östersundsfolket väldigt vänliga och glada. Inte alla städer som bjuder på ett hjärtligt trafikljus!

På hemvägen åkte jag via Stockholm och tillbringade dagen hos Oscar och gänget på Haga Tårtcompani och Bageri. Ja, det skrev jag ju om då jag satt där. Vill bara lägga in ett par bilder här från den stunden där.

Snyggt bord som möter besökarna vid entren, Rudenstams egna produkter mm. 

Och att sitta och titta på denna ljuva disk kan ju vem som helst förstå att det vattnas i munnen. Ljuvliga tårtor och fantastiska bullar. Nya smaker. Ja, denna gången fick jag smaka maränger med rönnbär! Den du, den var en annorlunda smakupplevelse. 

Ja, nu är jag alltså tillbaka i vardagen igen. Här hemma i Småland. Söndag morgon, regnet strilar utanför fönstret. Jag satt nyss och tittade mig drömmande bort på höstlökar och blommor, drömmer om att göra ett par små drivbänkar. Bulbs.se tillhandahåller väldigt bra lökar. De håller dessutom till bara ett par mil härifrån så jag har nära till knölarna..... Ska nog beställa lite mera liljor tror jag. 

Nu ska jag hälla upp en god kopp kaffe, få lite fart under fötterna. även om det är söndag. Finns att göra i alla fall. Hoppas att du har en go söndag där du befinner dig. 

Haga Tårtcompani och Bageri

Sitter vid ett runt marmorbord som står stadigt och fint på gjutna ben. Framför mig är en disk med mängder av tårtor , mackor, hallonbiskvi, flera underbart vackra tårtbitar. Uppe på disken tronar det vackra sockerkringlor , kardemumma bullar och kanelbullar förstås. I en brödkorg står det snurrade surdegsbaguetter. Hyllan bakom är fylld av Hagas lilla, fikonbröd.
Blundar jag så känner jag ljuvliga dofter av nybakat blandat med dagens franska löksoppa.  I mina öron hör jag ljudet av degblandaren, klirret av porslin som diskas.
Var kan jag vara måntro denna fina septemberdag?
Jo, såklart sitter jag på Thorsgatan 75.  Haga Tårtcompani och Bageri.
Här är gudagott att sitta. På flera sätt.
Jag gläds över kunder som strömmar till och stundtals bildar en ringlande kö. Att hör barn som jollrar och se ungdomar som tar en paus i sina studier.

Så bra jag har det idag. Anlände Stockholm central vid lunchtid. Idag med tåg. Vilket visst var rätt val idag. Flyg hade problem att lyfta från Frösö flygplats då dimman låt tät över sjö och nejder.
En lång promenad fick jag njuta av sol och värme längs thorsgatans många kvarter.

Om en stund hoppas jag att få träffa min Stockholms kusin. Och ikväll går resan vidare hem mot Småland.
Hem till maken och hundar. Och katten inte att förglömma.
I morgon planerar jag träff med ett par Goa duktiga framåttänkande tjejer. Då ska vi fundera vidare i processen/ projektet eller vad det nu blir av centrat som jag drömmer om... Såå spännande.
Hoppas att du med har en go dag.
Nu ska jag smaka dagens nya smakupplevelse här på Haga. Nämligen en tårtbit med kanelbotten, vaniljmousse, äppelkompott och mjölkchokladkrisp. Det låter väl gott, eller hur.

Men nu ha man e rektut, ja huskut gott.

Men nu ha man de rektut gott. Huva ligen.....
Hemma  hos mor och far ett par dagar i härliga Jämtland. Solen lyser från en klarblå himmel idag, varmt och gott på alla vis.
Förmiddagen tillbringade vi i potatisåkern. Inte roligaste minnen väcks då man närmar sig men är man några stycken så går det kvickt. Skörden var tämmeligen god så nu har de peran så de klarar sig under vintern. Gott att veta.
Så har vi skördat äpplen som i skrivande stund står på spisen och sjuder. Det ska visst bli äppel marmelad.
Tårtan står färdig i kylen och saftar till sig från de egenodlade jordgubbarna . Som garnering fick det bli  hallon som jag nyss hämtade i buskarna här ute.
Vi laddar,,,,, vi laddar..... vi går runt här mor och far och bror och laddar......
För vad tror du?
Mmmmm, det vattnas i munnen vid blotta tanken.
Jo vi ska i eftermiddag få avnjuta Norrlands fantastiska delikatess, surströmingen. Mmmmmmmmmm så gott det ska bli.
Med hembakat tunnbröd och hemodlad potatis och säkert egen odlad lök också. Kan inte bli bättre. Då blir det en rektut en stut. Men huvaligen va gott.
Efter den delikata middagen ska vi avnjuta tårtan och kaffe. Precis som traditionen bjuder, som vi gjorde då jag växte upp.
Ja som du förstår så laddar jag lungorna med frisk norrlandsluft, min kropp med egenodlade grönsaker och annat gott. Jag kommer att vara super laddad och pigg då jag vänder åter mot sydligare delar av landet till veckan.
Ja, nu har jag verkligen inte tid och ro att sitta här längre, inne i skuggan. Nej, nu måste jag ut i solen. Den fantastiska höst solen.
Hoppas att du har en lika go lördag som jag har i skrivande stund. Hoppas det.....

Sprutdags

Jo idag ska dom sticka mig! Dags för vaccination, Hepatit A. Hujedamej. Njae, egentligen är jag inte skrajsen för att få spruta, nu bara larvar jag mig. Det är väl en evig tur att man bor i ett land där man har möjligheten att kunna ta vaccinationer. Att jag har råd att få det. Eller hur?
När vi ändå är ute och far ska vi passa på att rösta också. Så är det gjort. Känns som det kan bli ett spännande val i år. Mycket ligger i våra händer. Hoppas att vi alla tänker till och gör vårat bästa för vårat land och för alla människor. Det gör vi bäst genom att använda vår röst. Den ska vi vara rädd om anser jag.
Igår blev en jättebra dag då maken och jag grävde oss igenom pappershögen och rensade och sorterade. Fick sådant gjort som vi länge tänkt göra men som man inte tar tag i. Nu är den genomgången och det känns jättebra. Bra med en regnig dag ibland.
Så är det cafekväll i kväll i Tranås. För medlemmar i Bröstcancerföreningen. Vi träffas där en gång per termin, fikar och samtalar om allt som faller oss på. Brukar bli en mysig gemenskap. Ibland med nya medlemmar, tyvärr får man väl säga. Man önskar ju att vi inte behövdes alls, att inte sjukdomen fanns. Men nu är läget som det är och då blir jag glad för varje gång jag ser nya ansikten, då de hittat till oss och vår gemenskap. En chans att knyta nya kontakter och vänskapsband. Även om inte Tranås är så stor stad så händer det emellanåt att det dyker upp någon som träffar en bekant som inte visste att även denne har drabbats.
Då jag öppnade min mail på morgonen möttes jag av ett spännande mail. Kanske en ny utmaning? Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Måste fundera... och fundera.....
 Nu måste jag i alla fall göra mig klar för dagens stick. Önskar dig en bra dag.

Nu är hösten här

Jo, denna veckan drar allt igång. Ett säkert tecken på att hösten är här.
I går var det styrelsemöte för bröstcancerföreningen. Och senare i veckan är det patientföreträdar träff i Linköping, RCC Sydöst. Onsdag kväll är det dags för cafekväll i Tranås för medlemmar i Victoria. Torsdag kväll har vi första träffen med barnen i kyrkan.
Yes, nu är vi igång igen.
Idag är det kontoret som gäller för min del. Bland annat. Vore skönt om jag kunde sitta tills jag blir "färdig" men det är ju inte så lätt. Ofta händer något under tiden som drar mig därifrån.
Vi får se.

Det kändes i går på styrelsemötet som det är mycket på gång i höst. Det rörs om i grytan inom landstinget. Diskussioner förs om centralisering av cancervården i länet! Men det känns som det är diskussioner som förs ovanför berördas huvuden?! Om du vill kan du se inslaget från smålandsnytt som sändes i fredags, den 5e september. (Svt play, smålandsnytt ) Där är vår ordförande Karin  med och försöker påverka beslutsfattare. Beslut ska visst tas i oktober är det senaste nu.
Vi ska även träffa politiker senare i höst.
Om man jämför med ex en gallstensoperation så sker ju förhoppningsvis operationen en gång och sedan är det klart med besöken.
Som cancerpatient har man ofta operationen, strålning och cellgifter. Med andra ord så är det inte bara en resa utan här talar vi om många resor. Och nu har dessutom landstinget plockat bort reseersättningen så nu får man ingen ekonomisk hjälp heller. Alltså , det kostar att bli sjuk. Det kräver än mer att man har någon anhörig som kan köra eller följa med. Många av de bröstcancersjuka kvinnorna är äldre och kanske inte kör bil själva. Ja, det är ingen bra trend detta.
Dessutom slår man ju sönder den vård som fungerar bra på de olika sjukhusen. Och som dessutom det arbetas för fullt med att den ska bli än bättre och än mer jämlik. Känns som det går två skepp åt två olika håll i detta.
Tänk tex alla dessa som ska in dagligen för strålning, kanske i flera omgångar. Själva strålningen tar bara minuter men resan dit kanske tar tre timmar enkel resa! Vem hinner arbeta då?  Och hur mår patienten i fråga? Detta är som det är då strålning bara sker på Ryhov. Det kommer vi inte ifrån. Men om vi kunde få behålla kontaktsköterskor, mammografi mm på de andra sjukhusen så minskar vi i alla fall resandet för den här gruppen.
 Ja, inga enkla frågor. Såklart är det ekonomi som ska styra som vanligt. Men det gäller att se hela ekonomin, inte bara utifrån landstingets sida. Den privata ekonomin slår väl mot hela samhället, eller?

Vi laddar också mot Oktober månad som är bröstcancerns månad. Då går färgen i rosa i olika sammanhang i samhället. Olika arrangemang ordnas, ofta för att samla in pengar till forskning och till hjälp för berörda.
I Jönköping får Munksjöbron rosa färg på belysningen, hoppas jag även i år. Häftigt. Önskar bara att vi än mer kunde synas och uppmärksamma att vi finns som förening. Men det är inte lätt att få massmedia att intressera sig för oss. Och så ska man ha tiden också......
Kom gärna med ideer, du som läser. Om du har något nytt spännande. Något vi skulle kunna genomföra i år eller kanske till nästa år.

Nehej, nu lär jag ta tag i dagen. Mot kontoret......

En skön helg i vackra september

Ja , så är vi inne i september. Denna härliga månad med frisk luft, lite dimma på morgnarna innan sjön kommer fram i viken. Fortfarande varma dagar och sol från klarblå himmel. Adelövs marknad avklarad ännu en gång. Utan intermezzon. Antar att det även i år var ca 45000 besökare under dagen, många glada kramar och samtal skedde under en klarblå himmel, ja riktigt varmt var det minsann under dagen. Många var de som vände hemåt glada i sinnet efter att ha inhandlat diverse nyttoprylar eller kanske saker man inte visste man behövde. Andra var mest glada för att de träffat vänner de inte sett sedan förra året, eller kanske på flera år. För nog är det så att det är dessa träffar och samtal som värmer mest i alla fall.
Jag träffade bland andra ett par som jag brukar träffa någon gång per år. Vi stod länge och pratade tillsammans och skojade om att ruta in vår samtalsruta och träffas i samma ruta nästa år.
Många är de fikastunder som sedan lång tid är planerade runtom på parkeringar eller i fikatält. Många är de släkten som återförenas denna dag.
Och som så gott som alltid, sol och fint väder även i år.

Något som märktes skillnad på i år var ändå att skattereglerna har ändrats för knallarna. Nu är de tvungna att ha kassaregister. Att skriva ut kvitton. Detta har tydligen inneburit att många av de äldre knallarna har lagt ner.
Ett annat problem med dessa apparater är, i alla fall enligt en knalle jag pratade med, att dessa apparater inte får vistas utomhus! Men marknaderna är ju ofta utomhus! Det är också viktigt att knappa in rätt i maskinen. Hörde om en knalle som tryckt in knappen för Kort då kunden ville betala med kort. Men då kunden inte kom på koden, tryckte knallen in Kassa istället. Där skulle han egentligen ha skrivit ut ångerkvitto och gjort om hela proceduren igen men det har man ju inte tid med då man står där och ska sälja så mycket som möjligt. Helt förståeligt. Hur som helst , knallen gjorde inte ändringen utan köpet gick in som kort men blev kontant betalning. Gissa vad? Detta ledde till att knallen åkte på böter på 10 000 kronor från skatteverket då de såg felet! Ja, men hallå.... Är det vettigt eller?
Jag vet som vanligt inte hela sanningen. Och kan inte säga vad som är rätt eller fel i detta. Men är det som han säger så känns det som att vi nu jobbar för att ta knäcken på denna  gamla tradition med knallar och marknader. Vi får inte krångla till det för mycket, då kommer ingen knalle att finnas kvar. Tråkigt och beklämmande tycker jag.
Det är ju faktiskt så att denna marknad och många med den, är en viktig del i ortens idrottsföreningsliv. Utan inkomst från dessa marknader så skulle många föreningar få det riktigt tufft för att klara sig, tror jag. Då kan vi tala om att det blir ringar på vattnet. De små intäkter som skatteverk och stat vill ha in, slår hårt mot lokalt föreningsliv. Tråkigt, eller hur?
Önskar att bestämmandet kunde gå hand i hand med tekniken och ta mera hänsyn till följderna som kommer av besluten.
Mycket man vill ändra på....
Ja ja, hur som helst , nu måste jag få berätta om en härlig födelsedags present jag fick i helgen.

Jag önskade mig i våras att få vara ombord på goda vänners fina båt i Vättern en dag för att få fiska och uppleva sjön tillsammans med dom. I går blev det så av....

Vättern låg helt stilla och blank då vi kom ner till hamnen vid åttatiden på morgonen. Fulla av förväntan och lyckliga att ha så goa vänner.

Gränna hamn när den är som vackrast.

Spöna är riggade och vi glider sakta fram längs vattenlinjen. Rundar Visingsö, vi ser Hjo långt borta, Västergötland. Oj så vackert. Oj så stor denna sjö är.

Nu är det att vänta, och att vänta, och att vänta......

Så händer det!

Lyckan är fullkomlig då jag får dra upp en fin röding.

Den smakar dessutom helt ljuvligt. Sällan man äter så färsk fisk. Ja färskare kan man ju inte få.

Under eftermiddagen blåste det upp lite mera så vi fick känna på lite vad sjön har att erbjuda av väderväxlingar.

Sista bilden för dagen. Kommer i land vid arton tiden. Trötta och lyckliga. 

Tack kära goa vänner för en fantastisk dag. 

Måntro om denna helg var den sista varma och sköna för detta år? Så säger de på väderleksrapporten nu på tv. I natt kommer det in regn över oss. Ja, vi får väl se vad som möter oss i morgon bitti. 

God natt vänner. Hoppas att vi alla ska få en riktigt bra vecka. Med många glada härliga nyheter och framsteg.