Haga Tårtcompani och Bageri

Oj  oj oj. Vilken ny värld som har öppnats för mig. Varför då? Jo, jag har senaste tre dygnen fått den stora äran att vara tillsammans med Oscar och Anna i Haga Tårtcompani och Bageri på Torsgatan 75, strax intill Torsplan och Karolinska.
Wow. Vilka arbetsdagar. Upp klockan fyra och hemma runt 19- 20 tiden. Hela tiden på språng. Möjligen sitta ner för en lunch, annars har benen fått röra sig kan jag säga. Jag känner det värst i fötterna nu och så händerna som börjar ta stryk av allt labbande i vatten och mjöl om vartannat. Men SÅÅÅÅ roligt. Oscar liknar mig ikväll vid en gammal moppe, den mår bäst om den får gå sakta hela tiden, lite trög att komma igång om den stått stilla en stund. Jo, det stämmer nog på beskrivningen, det är så jag känner mig. Så länge jag går rullar det på ,men stannar jag upp så ser det ut som man har gjort på sig innan jag får upp farten igen. Ha ha.
Så mycket har jag fått lära mig. Bageri språket är inte helt lätt. Många roliga skratt har det blivit. Då jag till exempel säger form istället för anslag, spade istället för palett, grillvante istället för ugnsvantar, Ja så roligt har vi.
Igår satte han mig på pottkanten. En kund kom in och ville ha fyra semlor och det fanns bara tre kvar. Typiskt nog var det kunder i butiken då och samtidigt skulle Oscar hjälpa till att bära ut tårtor till en kund. Så då ropade han till mig att snabbt göra en semla! Ha, jag har väl gjort många semlor i min dag. Men detta blev den klart fulaste kan jag säga. Oscar klipper ju snygga lock, jag brukar skära. Men man är ju inte sämre utan man kan lära sig, så jag tog minsann en sax och klippte och det blev av någon underlig anledning inte alls så fint lock som han får till....Underligt. Nej det blev den mest anskrämliga semla jag sett, pinsamt att sälja, men det var mycket gott i den och massor med florsocker på så jag hoppas den smakade bra.
Idag fick jag göra tårtbottnar till en nykomponerad tårta. Ja, anslag alltså! En riktig bagare väger ju alla råvaror på våg vilket jag inte heller har gjort tidigare. Har alltid trott att det är så komplicerat. lättare att köra decilitermått osv. Men nu har jag minsann fått lära mig att väga. Så jag vägde upp alla ingredienser och ja, det finns ju ett antal säckar med mjöl att välja på......precis innan jag skulle hälla mjölblandningen i smeten så tittade vi bägge två på det och kom fram till att jag hade tagit fel säck, här var inte tal om vetemjöl utan jag hade minsann tagit dinkelmjöl! Ja det kunde ha blivit en helt ny smaksensation om vi inte upptäckt det i tid.. Men man vet aldrig. Det är ju ur misstagen det ibland har uppfunnits fantastiska saker.
Nja, idag blev det i alla fall inte dinkelanslag. Det får någon annan prova. Vi fick dyka ner i en annan säck istället.
Så gjorde jag kräm till bullar. En annan är ju van att vispa kanske 150 gram smör eller så. Men här talar vi inte gram smör. Nej, här talar vi kg. 2.5 kg smör i en stor maskin, jättekul att dra igång den med.

Den roliga maskinen. Tänk att ha en sådan i köket.

Nu måste jag dock ge mig för idag. Måste sova några timmar så jag orkar upp i morgon vid fyra igen. Hinner några timmar till på bageriet innan jag drar hemåt småland igen.

Hej hej så länge.

Helg igen.

Trevlig helg vänner. Så är det lördag igen. Så fort veckorna går. Och helgerna med för den delen.
Mannen i mitt liv åkte tidigt i ottan för att idka jakt med goa kamrater. Då förflyttade jag mig ner i soffan och har så tillbringat ett par mysiga timmar i soffan med tre hundar som sällskap. Jättemysigt. Och nu är det ring så spelar vi på radion så livet känns rätt gott.
Nöjd är jag efter denna veckan. Har börjat smälta att jag ska åka till Skottland. Blev lite omtumlande att få stipendiet då jag inte vågade hoppas så mycket på det. Ville inte bli besviken så jag försökte att inte tänka för mycket på det. Dessutom har jag ju aldrig sökt det tidigare, det där med att fylla i blanketten på ett bra sätt osv. Men det gick vägen.
Jag har ännu inte börjat kolla på resa och boende. Måste göra det i helgen.
I går var jag i Linköping på patientrådsdag med RCC. Sverige är ju nu indelat i sex olika RCC, regional cancer centrum. Och vi är ett gäng patientrepresentanter som försöker påverka vården i vårat land i rätt riktning. Ett inspirerande uppdrag. Och så otroligt roligt då vi känner att det händer positiva saker, att det går framåt. Är så lätt att det är det negativa som hörs i media, negativ statistik som dessutom kan vara gammal och helt felvisande.
2013  deltog jag mfl på Utvecklingskraft Cancer i Jönköping, under seminarier fick jag tillfälle att säga vad jag tyckte. Och det gjorde jag, och fler med mig. Jag vet att jag sa bla att jag så hade önskat att någon, någon hade hört av sig till mig efter att jag skrevs ut efter alla behandlingar jag gick igenom. Behövde inte vara läkare, hade varit toppen om en sköterska hade ringt mig bara för att höra hur jag mår, hur det går för mig. Denna mening blev visst en väckarklocka för ledning och läkare. Idag arbetas det aktivt med kontaktsjuksköterskor och en utbildning drar strax igång. Så jätteroligt att höra- Jag tror stenhårt på att kontaktsjuksköterskor har en superviktig roll att fylla i vården nu och framåt. Tänk att ha en person som du kan kontakta och ställa dina frågor till, närhelst du undrar över något. Någon som "lär känna" dig. Jag tror inte vi kommer i från problemet att ständigt få nya läkare, men att då ha en sköterska som finns på andra sidan tråden det är värdefullt. Jag har själv haft bra kontakt med sköterskorna på onkologen i Jönköping och de gör ett fantastiskt arbete. Roligt med positiva vibbar framåt.
Nu sitter jag här med glasögonen på näsan och klurar hur jag ska kunna vänja mig vid dom. Känns så svårt att hitta rätt läge vid rätt tidpunkt. Dimmigt i många lägen om jag säger så. Men man ska ju vänja sig säger de. Måntro om jag inte rör på huvudet så ofta utan mer rör ögonen tex då jag läser. Som det är nu måste jag följa med texten hela tiden i rätt läge annars kommer jag i dimma.....
Från det ena till det andra. Nu ska ni få se något häftigt. Minns ni den lilla lilla citronen som jag fotade för länge sedan. Den som var liten som en nagel för flera månader sedan. På en egen planta jag fått.
Nu ser den ut så här:

Läckert eller  hur? En speciell känsla att få plocka citron här i Målviken i januari månad. Häftigt. 

Nu ska jag ge mig ut med hundarna och sedan ska jag bege mig till kyrkan och träffa inredningsgruppen där. Spännande att se hur det går framåt. 

Sedan ska jag hem och göra klart kontrolluppgifter mm. Dagen räddad med andra ord.

Hej hej.

Tack vänner

Jag bad mina vänner på face book att hålla tummarna för mig då jag sökt ett stipendium. Och tänk att idag fick jag det positiva och oväntade beskedet att JAG FÅR DET! I Mars ska jag åka till Skottland på den nionde Europeiska BröstCancer Conferencen. Och så ska jag försöka göra studiebesök på något som jag brinner varmt för. Något som jag är helt säker kommer att vara till hjälp för många många många svenskar , OM vi kan ta över det hit vill säga! Jag ser det stora i det här och jag har sköna drömmar om hur det skall kunna se ut i vårat land om några år. Nu gäller det att försöka få med mig andra på denna spännande resa, ja inte till Skottland alltså. På resan in i framtiden menar jag nu.
I morgon ska jag berätta om min bok och även om denna ide´då vi träffas i RCC Sydöst. Patientrådet för region sydöst. Tänk så skönt att jag då kan säga att jag SKA ÅKA till Skottland, inte att jag skulle vilja. Det ger ju en viss skillnad på det hela. Ger ju en helt annan tyngd åt det hela. Ha, nu får jag ändra i manuset!
Nu är det allvar. Det jag har legat sömnlös om på nätterna och drömt mig bort för. Nu får jag drömma mig till Skottland och ladda. Boka biljetter för resa och boende.
Ja det ska verkligen bli spännande. Det är allt kul att leva, som ordspråket heter:

Det är kul att leva för då får en si hur det är.

Ja så länge jag lever så hoppas jag få uppleva min dröm i verklig skepnad. 

Ny look

Jaha så är det då dags för lilla Hetta att få glasögon också. Uj uj. Idag var den stora dagen då jag skulle hämta ut dom. Jag har alltid haft lite fobi för att jag tycker att jag inte passar i glasögon. Men nu har jag kommit i det stadiet att jag får ta tjuren vid hornen och övertala mig att jag också kan ha det.
Kändes så spännande idag. Nu var det bestämt, nu kunde jag ju inte ändra mig. Minns ju ungefär hur de såg ut som vi valde för två veckor sedan men ändå....
Ja ja. Så här blev det i alla fall.

Dessa ser svartare ut än de är. Går mer åt lila. Och rött. Jag försökte verkligen lyssna in vad tjejerna hos optikern tyckte jag passade i. Dom här är rätt så vågade men är väl lika bra att synas....som Patrik säger: En gång lila alltid lila....

Dessa bågar är mera i krom och rött. Lite stilrenare kanske och inte så iögonfallande. 

Ja man får väl se vilka man trivs bäst med. 

Jag fick tipset att inte köra bil närmsta dagarna och det kommer jag inte att göra kan jag lova. Lär jobba på att vänja mig nu var i rutan jag ska titta i olika lägen. Underligt om hjärnan klarar att vänja in detta men de säger att det ska gå. Bara att kämpa på.

Det som har varit mest slående så här långt är hur jag gång på gång tänker sätta glasögonen på skallen, det gjorde jag ju med de tidigare jag haft i krislägen. Ha ha. 

Ja vi får väl se hur det går. Ser ni någon virrig tant som inte vet hur hon ska hålla huvudet för att se den hon möter så kan det vara jag. 

Trevlig kväll önskar jag er alla.

Stipendium

I år är det val. Det kommer vi att få höra om mycket anar jag. Idag drog det igång med svt direktsändning på förmiddagen då de hade reportrar utsända utanför olika sjukhus i vårat avlånga land. Jag satt och tittade på det via nätet nu ikväll. Det diskuterades mycket om landstingens vara eller icke vara, vem som ska ta ansvar, hur vi ska få en bättre vård, hur olika vården ser ut i vårat land. osv osv. Men en röd tråd som gick genom allt känns som att vi måste få till bättre rutiner så vi kommer från dessa väntetider från besked till behandling. Inom cancervården, men jag antar att det kan se likadant ut i andra områden.
De intervjuade en kvinna som har tre barn under åtta år. Hon fick beskedet i somras om en aggresiv form av cancer men fick beskedet att det inte fanns tid förrän om ett hundra dagar att få komma till operation. Ja du läste rätt. ett hundra dagar!!!!
Ett hundra dagar av psykiskt förtryck, av förnedrande ovisshet, ett tillstånd som somliga beskriver som värre än att gå genom själva behandlingen. Som en kvinna sa, Inte blir man friskare av att vänta också. Då ska vi behandlas för det också.....
Den här kvinnan lyckades bråka och kämpa sig till en tidigare operation. Men hon kände då dåligt samvete för att ha trängt sig före i kön, kanhända var det andra före som var i samma skriande behov av operation men som inte orkade bråka?! Men hon gjorde det som hon sa, för sina barn. Vilket jag förstår till fullo.

En man hävdade att landstingen inte behöver mera pengar, att pengarna finns men att det handlar om att använda resurserna bättre. Att använda operationssalar bättre, att hålla öppet dygnet runt. Sjuka är ju sjuka även julafton så då borde ju även sjukhusen ha öppet då och kunna ge vård. Han sa att i mitten av sextiotalet var det  ca 5500 läkare (låter väldigt lite, måste ha hört fel) , idag är den siffran 40 000. MEN att dagens läkare använder 1/3 av sin tid till det de är utbildade för. Vad gör de då resten av tiden? Administration?
Ja inte vet jag. Och inte löser jag det heller. Men nog är det underligt hur det ser ut i Sverige idag.
En man som blev intervjuad sa att vården är bättre i Littauen än här. Och jag  har hört det från flera.

På fredag ska jag till Linköping igen. Nästa träff för patientrådet i RCC sydöst. Hoppas på en givande dag. Jag har fått frågan att berätta om min bok och en ide som jag har så jag får en halvtimme på mig. Har laddat med att göra ett litet bildspel som jag ska ta och prata till. Hoppas jag får fram min mening och min tanke. Det handlar i allra högsta grad om flera av dessa frågeställningar som debatteras nu i media. Om väntetider och hur olika vården ser ut i landet.
Ja, jag kan inte göra om världen, eller ens Sverige. Men jag kan så ett frö och vara med och påverka.

Så som trädet här på bilden skulle jag vilja säga att jag kan känna mig ibland. Lite risig och vilsen och inte i bästa skicket. Rätt körd faktiskt somliga dagar.

För att få spåna vidare i min ide som numer upptar en stor del av min tankeverksamhet så har jag sökt ett stipendium. Jag skulle vilja få pengar för att åka till ett land och studera detta på plats. Jag försöker att inte ha för stora förhoppningar och förväntningar. Försöker tänka att är det meningen att jag ska åka och studera detta så får jag stipendiet, annars var det väl inte meningen! Så håll tummarna för mig vänner.

Idag fick jag förresten ett brev från en kvinna som läst min bok. Så gott då man får uppmuntran och förstå att man har kunnat göra något gott för en medmänniska. Hon hade läst min bok flera gånger och kände igen sig så väl i min berättelse om resan med cancern.
Hon frågade också om jag har skrivit om hur jag har haft och har det efter att jag gått igenom behandlingarna. Alltså en fortsättning. Underligt. Jag har fått frågan från flera senaste tiden. Och har väl tänkt tanken några gånger att jag kanske skulle göra det. För det är ju just detta jag känner mig så frustrerad över, att man är så utlämnad då man klipps av från vården efter att vara färdigbehandlad. Alla som har gått denna resa vet vad jag talar om. Att vi inte är klara bara för att vi har tagit oss igenom den planerade behandlingen. Då vi kommer ut så ska vi ju förstå vad vi gått igenom, lappa ihop vår själ och förväntas vara lika starka som vi var innan världen rasade. Vi behöver stöd och medmänsklig värme. Vi behöver bli sedda och hörda för att hjälpa varandra. För att orka resa oss och bli starka igen. Det är viktigt för att hela samhället ska hålla i framtiden. Ju mer vanlig cancer eller andra sjukdomar blir i vårat samhälle, desto mera har vi att vinna på att ta hand om varandra. Stöd och mänsklig support.

Nu blev det verkligen mycket tung läsning här på min sida idag. Blir ibland ett forum för mig att skriva av mig på. Hoppas du inte tröttnar på mig.
Det finns ju ett ordspråk som säger: Det hjärtat är fyllt av det talar munnen.
Så är det nog för mig nu. Försöker tänka mig för så att jag inte tröttar ut min familj totalt bara.

Stor dag i Grännas historia , tror jag

Varför då? Jo, idag är det invigning av den nya ståtliga STORA färjan som ska gå mellan Visingsö och Gränna. Tror visst det är vid ett tiden i Gränna hamn som den ska döpas eller hur det nu går till. Hur som helst så lär den få visa vad den går för då det blåser rejält idag. Och Vättern är inte att leka med. Detta är den största båt som varit i Vätterns vatten så den kanske inte påverkas mycket alls av vindbyar , vad vet väl jag.
Går så mycket rykten om denna färja, som såklart har kostat mer än vad det var tänkt. Rykten som att hamnen inte kommer att räcka till, trots ombyggnation för säkert flera miljoner kronor. Som att den kommer att kunna gå på grund då man lastar för mycket, den är för stor ( 90 ton mer än beräknat! ) och ja jag vet inte allt man har hört- Nu får vi se.. Hoppas det blir till det bästa. Och hoppas att de kan behålla sin charm med Madame Tingley och andra mindre båtar. De är så charmiga tycker jag. Men hörde precis att det är bestämt att Brahe båten som är så vit och i mina ögon är ett kulturarv, ska bli illorange den med!!!! DET är tragiskt. De är så noga med att kulturmärka byggnader mm men båtar bryr man sig visst inte alls om.
Måste nog slänga iväg en kommentar om det till radio Jönköping känner jag. Då har jag i alla fall sagt vad jag tycker.
  Hörde nyss på nyheterna att huvudstaden i Kina har sådana problem med tät smogg numer så invånarna ser inte längre solen. Så därför har man nu spelat in solnedgångar som visas på stora tvskärmar runtom i staden så invånarna stockas framför, för att få se en solnedgång! Ja men vad händer ?  Hur är det med världen egentligen?
Hur har veckan annars varit? Jo, tack körig. Tre kvällar inbokade med möten och planeringar. Nu drar allt igång. Idag ska jag koka fläsklägg och göra en kött och grönsakssoppa till jakten i morgon. Och så baka källarfranska. Hoppas kunna vara med i morgon och då är det ju smidigt att värma soppan och bröden.
Igår hade jag trevligt besök av en för mig ganska ny vän. Tänk vad roligt det är med nya kontakter. Vi hade hur mycket som helst att prata om kändes det som. Hon klarade galant av att köra ända hit ut på landet, njöt dessutom av miljön och landskapet. Kul med folk som uppskattar läget.
På söndag kommer Oscar och Henrik hem från sin semester i Thailand. De skulle ha varit i Bangkok de sista dagarna men skippade det då det blev oroligheter där. Bra att det går att ändra. Och som jag längtar efter att få prata med dom igen. Otroligt vad länge två veckor kan kännas. Vi pratas ju vid nästan dagligen så då blir det stor saknad en sådan här gång.

Nästa vecka, onsdag klockan 7 slår Oscar och Anna upp porten till sitt Haga Tårtcompani och Bageri. Sååå spännande. Önskar att jag kunde vara där vid dörren. MEN just den dagen har vi kurs med vårat gäng så jag kan inte sticka dit, Typiskt.

Senaste tiden har varit turbulent då jag får höra om flera som har blivit totalt fel bemötta i vården. Som inte alls har fått den vård de behöver och inte stöd och bemötande som de har all rätt att kräva. Detta känns så frustrerande då jag jobbar så mycket med att påverka patienters situation, vi tar fram riktlinjer för patientens rättigheter etc. Man tror att man gör skillnad. Och så kommer dessa bakslag då man får höra hur fel det blir för många i alla fall. Känns rätt hopplöst. Rätt uttröttande faktiskt, jag sliter lite på mina egna upplevelser och minnen från min resa med cancern.

Men nu ska jag koka soppa och ägna mig åt köksbestyr. Nu kopplar vi bort sjukdomar en stund.
Trevlig helg önskar jag dig.

Nu är det vinter. Snön ramlade ner som stora lovikavantar under förmiddagen då jag var ute i skogen en sväng med maken. Vi fick lyssna till vackert drev i de småländska skogarna. Bezzie har ett jättebra skall och hörs på långa avstånd. Jätteduktig.
Sedan har jag fördrivit eftermiddagen med att läsa vidare i min roliga bok. Den om de fem pensionärerna som gör årtiondets kupp för att hamna i fängelse, vilket dom tror är bättre än att bo på hemmet där det sparas in på allt. Ha, en riktigt rolig bok.
Har haft kontakt med Oscar i kväll. Dom är i Thailand nu. Inte bästa tiden att vara där är jag rädd för. Pratas om stora demonstrationer i morgon i Bangkok. Än så länge är dom inte i stan men ska dit senare i veckan. Hoppas det lugnar sig och inte blir en massa bråk. blir så oroligt att inte veta hur de har det.
Med andra ord hoppas jag på en bra vecka. Nu drar det igång lite mer kvällsaktiviteter, styrelsemöten och annat. Nu kör vi igen.

Hej vänner.
Nu snöar det! Då jag åkte hemåt för två och halv timme sedan regnade det och var totalt mörker. Nu är trappan här ute helt vit! Vinter? Ja man får väl se hur det ser ut i morgon då det ljusnar igen.
I går var jag och bowlade med min goe vän Urban. Jättekul. Och tänk att det var så lugnt, bara vi i hela hallen. Så det enda jag kunde skylla på som distrationsmoment var en av killarna i hallen som servade en bana en bit bort.
Kul var det i alla fall. Uj, vad mycket teknik detta handlar om också. Inte bara att singla i väg klotet inte.

Se så´n stil man har! 

Koncentration.

Efter detta pass begav jag mig till optikern och tog mod till mig och beställde glasögon. Jag var ju där innan jul och gjorde undersökningen så jag visste läget. Men det är ju en djungel av bågar så det tog en lång stund innan jag bestämt mig. Nu är det i alla fall gjort. Nu  är det bara att vänta på att få hämta ut dom om ett par veckor. 

Måste få tipsa om en rolig bok också. Jag läser nu Kaffe med Rån av Catharina Ingelman-Sundberg. Så dråplig och läsvärd. Hur man kan få till en sådan historia, fantastiskt. Påminner lite om hundraåringen som försvann. 

Hälsning från tomten

Här kommer hälsningen till alla barnen från Tomten.

http://adelov.se/wordpress/?p=11994



Denna finns att finna på Adelövs hemsida. Så nu har jag gjort vad jag kan vad gäller tomteriet för denna gången.

Hoppas du får en bra vecka.

Malaisia/Målviken

Kom precis in från en mild och skön promenad här i Målviken. Då jag passerade vikarna bortåt grannen här så var det som att gå på stranden i ett varmt land. Kom att tänka på vågorna på Teneriffa, det där speciella ljudet av vågorna som slår mot land. Något magiskt över detta ljud. Rogivande och lite mäktigt.
Idag går jag här med hundarna , i ett milt sverige , samtidigt som Oscar och Henrik sitter på en strand i Malaisia. Samma värld, samma vind, samma ljud av vågorna, ändå så långt från varandra. Nja, just nu hoppas jag att dom inte sitter på en strand förresten. Nu hoppas jag dom sover. Deras tid ligger ju sex timmar före vår svenska tid så det är ju kväll nu hos dom.
Måste föresten berätta om ett av alla julkort vi fick 2013. Ett från tomten.

Som jag skrev om efter julmarknaden i Adelöv så skickade jag ju massor med önskelistor till tomten. Då jag gjorde det för ett par år sedan fick jag en hel hög med brev till alla barnen. Den här gången fick vi ett kort, bara. Inga brev till barnen. Måntro om tomten behöver hålla igen på kostnaderna eller? Känns lite snopet men men. Jag får länka kortet vidare till barnen så gott det går. Huvudsaken att barnen har fått något från alla sina önskelistor, det får vi hoppas på.

Till veckan ska jag åka och bowla med en kompis. Ska bli jättekul. Han är jätteduktig på detta fenomen så jag hoppas han kan lära mig lite knep och tips. 

Nu närmar sig finalmatchen för juniorerna i hockey. Det ska jag följa.

Önskar dig en fortsatt trevlig trettondagsafton.

Och önskar att Oscar och Henrik har det gott och underbart där långt borta på jordklotet. 

Idag firar vi en sjuttiofemåring, ja i alla fall om meterologerna får som dom vill. Idag fyller nämligen sjörapporten sjuttiofem år! Inte illa. De pratade om den på tv4 under morgonen och liknade den vid poesi och jag vill faktiskt hålla med. Det är verkligen som poesi, dessa ortsnamn som man hört så många gånger, men som för mig är helt obekanta, ja i alla fall de flesta. Något visst är det helt klart.

Här ett par bilder från nyår då vi hade Maja boende hos oss. Kul då de fick springa fritt ute i markerna.

Visst är hon söt Maja så säg. Så fint trimmad och välskött på alla vis. Hon har en bra familj som älskar henne så mycket.

I går kväll såg jag en jättehäftig film. I mina ögon häftig. Julia och Julie. En amerikansk film med Meryl Streep eller vad hon nu heter. Ännu en helt underbar roll gjorde hon som Julia, kokboksförfattare. Det dråpliga var tyckte jag för mig att jag liknade mig väldigt vid de båda. Julia då hon under flera års tid kämpade för att göra en kokbok, att få någon som trodde henne och hjälpte till med utgivning. Jag kände igen mig i hennes frustration innan hon höll boken i handen.
 Julie som jobbade som sekreterare och hade inte några barn, levde lycklig med sin man men var väl ganska less på tillvaron. Så fick maken en ide att hon skulle kunna blogga om mat, hon var väldigt intresserad av det nämligen. Så hon valde att laga de 423 recepten ur Julias gamla kokbok under 365 dagar och skrev om detta på bloggen. Just detta att hon blev ifrågasatt först, varför hon bloggade , för att senare få väldig uppskattning. Hur hon blev kallad till chefen då hon hade skrivit inte alltför snälla saker om chefen. Hur hon skrev om privata saker som gjorde att hennes man fick upp ögonen för hur hon kände. Ja, det är inte lätt att återge vad jag menar känner jag. Men jag blev så full i skratt flera gånger då jag kände igen mig i denna bloggens tidsrymd. Två så otroligt starka kvinnor var det.
En serie som jag följt också nu under helgerna är ju om Fröken Friman som startade Svenska hem. En helt underbar serie med fantastiska skådespelare.
Kul då det är något vettigt att se på tv ibland.

Jag funderar om jag skulle ta tag i saken och skriva ner min bok här på bloggen. Så fler kan komma åt att läsa den. Vad tror du? Är det vettigt? Läste ju in ett kapitel och la det på youtube för länge sedan och det lyssnar folk till.
Får fundera vidare på det.
Nu är middagen i ugnen, jag har varit kontorsråtta hela dagen och känner mig nöjd med det. Trevlig kväll där ute i världen önskar jag.